ruedelamode

Vi lämnade Phi Phi Island för Koh Lanta. Egentligen visste vi inte så mycket om stället. Jag visste två saker 1) det inrymmer mycket barnfamiljer 2) Det är jävligt stort. Alltså tänkte vi att det borde finnas backpackers, bra hostels osv även där. Hungriga, trötta och med krampande ben (efter timmars bilresa i en trång van) kom vi fram nattetid. Vi installerade oss på ett ganska opersonligt hostel the metallic som fått otroligt bra på hostelworld, men inte riktigt levde upp till våra förväntningar. Bra wifi dock, kunde skypea ikapp lite (yay för det!). Därefter masade vi oss genom mörkret över gatan, som kändes mer som en motorväg, till en av väldigt få (dåliga) längs-vägen-restauranger. Väntade på mat, beklagade oss över magont, väntade mer, gick upp ett varv och rastade benen och väntade ytterligare. Maria sprang som ett barn och formade armarna som en ängel. Första dagarna gillade vi inte Lanta. Allt låg längs med "motorvägen" och hela byn kändes väldigt motell-aktig. Som i en deprimerande amerikansk westernfilm, utan det charmiga western. 

 

Dagarna gick rätt fort. Vi flyttade till en bungalow med jättestort badrum och började gilla den bohemiska communityn där mer. Vi badade. Spelade massa strandtennis. Promenerade lönfs den enorma (och långa!) stranden. Åt på samma tvp restauranger hela tiden. På Jam Bar åt vi banan -och chokladpankaka, lyssnade på reggae och bokade framtidsplaner medan de väl-tatuerade thailändarna drack whiskey. Nån kväll skulle vi ut, började spöregna så slutade och slutade med nöd-skype ute under receptionens tak. Nån kväll gick vi ut och dansade på en bar, och fick äntligen socialisera järnet igen. Ormen av människor på rad slingrade sig genom folkmassan i takt till tonerna av house. En annan kväll tog vi några försiktiga steg bland medelålders par på ett dansgolv/ bar i ett tree house. 

 

En dag bokade vi in en tur. Hör och häpna. En jeep/tuktuk tog oss till olika snorkelplatser, en helt underbart pittoresk strand med kristallklart vatten där vi fick mest spicy lunchen i mitt miv och till en 80 m djup kolmörk grotta att simma igenom. Jävligt ballt faktiskt, och lite läskigt. Om man inte är grundligt utrustad backpacker med ficklampa  (dvs om man är vi) och tappar bort de andra är man körd. Varmaste lagunen nånsin på andra sidan dock (undra hur många turister som pissat där?).

 

Sista dan på Koh Lanta var på sätt och vis också sista dan på vår resa. Alltså hela stora resan. I alla fall den vår resa. Som känt har människor olika viljor och intressen, så även vi. Maria har sen start varit sugen på Laos och Vietnam medan jag och Ida kände att det drar för mycket pengar och tvekar på om intresset verkligen finns där. Vi delade alltså upp oss från Koh Lanta. Maria åkte vidare till Chang Mai (eller hur det stavas?) i norra Thailand och jag och Ida fortsatta i ö-världen. Det var jättetråkigt att skiljas åt. Vi har varit med om såååååå mycket tillsammans. Alltså såå mycket. ALLT. Det blir inte riktigt detsamma att resa vidare, men vi har fortfarande mycket framför oss. Så vi gick ut och åt, först popcorn och vin i saccosäckarna till en svensk strandbar. Därefter åt vi god middag och kvalitetsmyste (dvs spelar aldrig rikrigt kort, gnabbas, väsnas, skrattar sönder) innan vi morgonen därpå sa hejdå när vi skulle iväg till hamnen.