ruedelamode

IMORGON ÅKER VI

Kategori: Allmänt

Varning för skryt! Inte menat som det alls, men mer en pepp till sig själv. Jag tror det är viktigt att hylla sig själv ibland och att det kan vara bra att skriva ner eller dokumentera fina saker man får höra. Att läsa vid ett senare tillfälle när man behöver det på riktigt.
 
Igår var min sista dag på jobbet och jag Gabbi och Gabbe bestämde att det skulle bli en riktig mys-dag. Härlig musik (dvs youtube - där man kan styra själv - istället för de tråkiga spotifylistorna) mer eller mindre hela dan trots förbud. Lugnt i butiken och lite morgonmöte (dvs för 3 pers hehe), som gick under benämningen "coffee tasteing" för att göra det OK att ta banana bread, bullar och kaffe. Mysig start på en riktigt jäkla bra dag! Alla var så omtänksamma och påpekade ledsamt att det var min sista dag, och hur tråkigt det är att jag åker. 
 
Var lite nere över att sluta och var mer på nivån av "vad ska jag skriva på choklad-asken jag köpt?" "Kommer ju ändå smälta in bland godiset som köpts för pantpengarna som står där nere". "Kanske bara skriver Kommer sakna er. Punkt". Klockan passerade snart 14.30 och Elli konstaterade att "Nu har du slutaaaat, neee". Precis när jag gjort mig en smoothie, och kramade Stelli hejdå, hör jag musik från bakifrån trappan. Då tågar lill-Fab (i typ kostym hahaha), Anni och Gabbi in i samlad trupp med present, världens största (vemodiga) leenden och sång! (Dvs de spelade upptrappningen av "And I will always looove youuu" med Whitney Houston ur mobilen). Blanka ögon riktade mot mig. 
 
Den chocken.
 
"Va?!! Men va?!?!" Såååå glad man kan bli!!!! Och så rörd. Det gick inte att hålla tårarna tillbaka och efter typ gråt/kram-kalas kramade jag chefen hejdå, och alla underbara jobbkompisar, skrev en note till dem där nere, hjälpte lill-fab med lite matte B, skrattade lite, och gick motvilligt, med tårarna brännande, därifrån en timme senare. Svårt att lämna...
 
Min största insikt den här sommaren är nog hur mycket bra saker jag har här hemma som jag inte alls förstått. Jag är så glad att ha träffat de här fantastiska människorna och att få tillhöra den underbara familjen som är Sture. Likadant med min riktiga familj, där det har varit ganska mycket berg-och-dalbana, och alla mina bästa bästa tjejkompisar. Ni är bäzzt. 
 
Om ett par timmar drar jag och Ida ut på nya äventyr. Ses down under.
 
Så många jobbiga avsked, och ovanligt mkt gråt de två senaste veckorna.
Kontraster.
Mysiga häng.
 
Kärlek.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: