Känns som att det är något slags luftrum mellan mig och resten av världen just nu. Jag har liksom gått in lite i mig själv. Men jag tror det är ganska nyttigt, att det har behövts på något sätt.
Senaste dagarna har jag spenderat mycket mer tid än vad som kanske anses normalt i sängen... eller bara i hostelets mörka tv-rum i någon soffa. I en hög av näsdukar, typ. Vi har rest runt så mycket på sista tiden, haft mycket inbokat, mycket planering och logistik att stå i, samt bråkat en hel del. Så nu är jag mer eller mindre sjuk. Precis som jag alltid blir när en stressbubbla spricker. Näsan är som uppstoppad av snor, huvudet tungt och ögonen svullna. Allt medans skuldkänslorna över den dåliga kontakten som har blivit med min familj växer. Jävla internet... Aldrig kan jag prata med dem. Det gör ont. Speciellt när min bebis hemma växer så snabbt som människa, och jag känner att hon behöver mig. Och när pappa förlorar sin mamma... Jag finns inte där när jag känner att jag borde. Det är så jävla tragiskt.
Jag lyssnade på en intervju med Amanda Schulman i värvet i förrgår. Hon pratade så avskalat och naket om hur livet blev, den kravlösa kärleken till sin dotter, hur viktigt det känns att vara en bra person för de man älskars skull och om hur jävla förjävlig psykvården är i Sverige. Som röd tråd genom avsnittet fanns på nåt sätt det viktiga i att ta hand om varandra. Ett väldigt fint avsnitt som tåls att gråta till. http://värvet.se/podcast/149-amanda-schulman/
Det är mycket runtikring mig nu som gör mig så fruktansvärt ledsen. Det läggs liksom på hög. Lite till och jag kommer komma till den punkten när sorg övergår i aggression. "Nu räcker det". Agression i sin tur innebär för mig oftast handlingskraft och vilja att förändra. Just nu är jag fan kungen av ohandlingskraft, om det nu finns ett ord som heter så. Annars kommer jag på det nu. Men jag kommer igen. Snart.
Oövervinnliga människor med jorden som sin expermientiella lekplats.
Som fotografen som avslöjar dem följa lusten vart den än bär. Människor immuna mot dömande tankar.
Hon, en betydande del av motivet.
Som ljuset som speglas i rosa kristallglas. Intensivt blänkande i solen.
Som en trygg famn som alltid funnits där, och alltid skulle finnas.
Som en nostalgisk röst med en kärleksfull botten. Harklande, skrattande, ohämmad. En röst som ofta varskodde sig om andras välmående.
Som en pusselbit som passade bättre än någonsin när alla runt omkring var i harmoni. Lyckligheten i egen hög person på varje finare bjudning.
Som kunde varje förväntad rörelse i de fina salongerna, men som gav blanka tusan i de.
Som en pelare att luta sig mot i personlig förvirring. Som en påminnelse om tillhörighet. Det självklara exemplet på vad livsglädje är.
Som en berörande kraft i så många människors liv och barndomar. En byggsten i livspusslen.
Som en skyddsängel.
Som historia.
Kl 05 idag gick en otroligt fin person bort. En person som jag har mycket fint i min barndom och i min egen person att tacka. Farmor, älskade farmor.. jag vet inte vad jag ska göra av mig själv... Du kommer alltid, alltid, alltid att finnas med mig.
...och nu sitter jag och Ida i hostelets korridor och jag försöker skriva en bra, smooth fortsättning från förra inlägget. Gick ok?
Idag är det söndag. En vecka i Sydney stad har alltså förflutit. Jävlar vad fort det gick! Skriver en sammanfattning precis som förut. Ett vinnande koncept släpper man ju inte i första taget, right?
Var? Den stora ananasen. (Får jag kalla Sydney det? En mer tropisk version av New York-äpplet rätt och slätt).
När? Senaste veckan.
Hur? Utvilat men ändå outvilat. Har varit så fruktansvärt trött stora delar av dagarna. Vi sover mellan typ kl 9 -9, så kanske lite för länge. Men å andra sidan knarrar sängarna i dormen så mycket och folk väsnas på morgonkvisten så att man knappt sover nåt i alla fall. Mätta, oftast. Sjukligt bra dealer på restaurangen/baren nere på hörnet. Olika pastarätter för 5$ styck, frukostgröt för 2$ och cappuccino + toasted banana bread för 3$. Hur bra?! Mer då? Pratandes om kärlek....Ett jobb, en lägenhet och kärlek i Sydney. Kanske inte ens lägenhet. Kanske skulle man va hemlös? Kärlek är viktigast. Så har samtalen gått. Vi är alltså trötta och mätta, lite drömmande... få se nu, vad mer? Bakis? Väldigt ofta bakis känner jag mig. Om man nu kan bli det ofta på en vecka. Härliga utgångar på betydligt mer tropiska klubbar än i Stockholm. Bar himmel, grymma remixer, svala vindar och eld-facklor. Underbart. Allt i en anda av ambitiöst framåtsträvande (dvs jag ska vara mindre kräsen och Ida/Maria mer wingman'ande. Hmm.... gick sådär med den saken). Såna blir idéerna när man är övertrött, dundermätt, full eller kärleksdrömmande. Discofrent, eller hur?
Vem? One direction-Niel and the gang, Svettan Svettisson i top-bunk'en, Matt-med-bollen, superinspirerande Sara, fler italienare och såå många snygga äldre - och ouppnåeliga män i vita krispiga skjortor.
Varför? Kärleken kanske.
Precis just nu.
Underbart prisvärda frukosten
60 minuters bussresa med 61 stopp och kris-kissnödighet i jakt på en H&M. (Äppelskrutt/färdkost-konstverk fick agera motiv).
Home sweet home... eller? Bas, sweet bas kanske. Bondi har ju blivit vår bas och utgångspunkt i det här äventyret som är vår backpacker-resa. Ett kärt återseende och en oas för återhämtning! Vi började vår vecka här med att fira dagen-efter-idas-födelsedag. Såå god frukost. Promenerade bland restauranger, glassbarer, butiker och art galleries i Bondi. Och så en visit till Bondi Junction. Vi hängde ganska mycket inne i Sydney och shoppade ännu mer. Utgång på Beach Road och hotellet, ganska mycket goon, ganska mycket bråk och lite nytt folk rymdes också. I förrgår gick vi ut i Sydney. Eller hmm.. ja, vi kom ut till slut i alla fall, efter världens bussresa. Målet var att träffa 13-gruppen och hitta ett najs uteställe med bra dansgolv osv. Hindrena på vägen dit var konflikter mellan oss, plötslig rush av bussen mitt ute i tjotaheiti från min sida pga akut kissnödig, separation också mellan Ida och Maria pga olika viljor, slut på pengar i mobiler och slutligen alla ensamma i olika delar av stan. Men vi fann varandra till slut. Likaså fann vi våra kompisar, och en sjukt ball klubb (hej hippa New York!...). Unna-sig-bakis-frukost ute, grillning på terassen på Noahs, 12 gratis glassar, äntligen skype med hela familjen osv förgyllde sista dagarna. Big smile på den :D Nu sitter vi på nya hostelet inne i city, i ett halvsunkigt tv-rum med tennismatch på tv:n i bakgrunden. Det luktar unket och skyltar med "marijuana use prohibited"-skyltar uppspikade på väggarna. Bortsett från det verkar hostelet helt ok. Om en och en halv timme visar det sig, för då får vi checka in. Vi är lite trötta pga släpat tunga ryggsäckar lång väg och sovit oroligt. Vi får se vart dagen tar oss. Jag är bara glad över att det verkar som att jag kan ladda upp ett par bilder fucking finally. We'll see!
Yo bitches! Sitter nu inklämd mellan vänner och soffkuddar i lobbyn på Noah's. Home sweet home skulle man kunna säga. Vi kom med mördarbussen (9h helt ok men ändå) från Spot X i söndags. Så nu har vi en vecka i Bondi (jaaag viiiill hinna surfaaaaa) innan vi flyttar inåt - en vecka i Sydney city! Kort rewind:Vad? Spot X, Mojo surf. Typ en surfkurs. 4 dagar à 2h dagen. Var? Helt jäkla off. En bottle shop run en gång om dagen för att införskaffa alkohol och godis. Inga mataffärer, bara bush, havet och farmer runtom. Supermysig liten ranch dock. Uteterasser med vajande palmer som en ram kring havsutsikten. Mycket sol, sand och salt.När? Förra veckan ungefär. Surfing 8-10 generellt. Lunch 12-12.30, middag 18.30-19. Väldigt "på klocka"... Hur? Intensivt. Även om det iofs vart mycket dötid då vi ofta surfat klart vid 10. En dag tog vi saken i egna händer och hyrde bräda själva. Pga frätande salt i ansiktet för min del, och kort tålamod för andra gick vi dock hem på mindre bra humör. Surfing är verkligen en schizo sport. Ena stunden älskar man det och känner sig on top of the world när man seglar fram, eller nästan trycks fram, på glittrande vågor. Snygga, vältränade surfinstruktörer, styrka i kroppen och energi tidiga morgnar. Andra stunden hatar man saltet, tycker att instruktörerna ser en för lite och är trött på strips till middag igen. När jag ska sova nuförtiden ser jag mäktiga vågor som nästan väntar på en och föreställer mig vinden i ryggen. Det måste väl ändå vara ett ganska bra betyg. Vem? Moderiktig version av skägget, david hasselhoff's lovechild med kattigs ögon, massa trevliga svenskar och honing henning.Varför? För att lära oss surfa och leva lite yeeew-style! Min målsättning var att kunna styra brädan och surfa sidleds med vågen. Det tycker jag att jag lyckades med 1-2 gånger, och är sjukt lycklig över! :)
Hittade dessutom tusen bilder på Mojo's hemsida, så bildbomb's up!
Truth be told...
Maria slog till på hela surfpaketet och fick fina hoodien
Jag samlar på armband
Ida fotar Kuckaburran (stor fågel som åt upp folks frukost)
Lite mycket dötid ibland... men det var kul!
Ida och jag ute och rastar brädan, på väg upp
Öl-mustasch
Vi chillade en hel del i stugan
Tillbaka på lektion. Såhär såg det ut:
Genomgång
På väg ner
Uppvärmning/stretch
Ytterligare genomgång
Öva öva öva...
Ut i vattnet
Finns en hel del fina bilder...
Typ denna; håller på att åka in i instruktören..
Svänger? Ramlar? Både och?
Eftermiddag
Trötta, nattetid, på ett busstopp på vägen tillbaka till Sydney. Största cool'an.
Efter berömda Fraser Island och Rainbow Beach styrde vi mot Noosa. Så mycket gott vi hört om Noosa. Det hör man ju på namnet att det är en underbar plats. Noooooooosa. Men njaaeee. Helt ok alltså. Ganska dött. Det blev vår uppvilningsplats, där vi även fokuserade på planer för Bali under jul/nyår. Gick på Peterpan's party (dvs vår resebyrå), fick lite gratis drinkar, tilltugg och halvbra musik på hostelets nattklubb. Jäkligt goda middagar (burritos, lasagne) för 5$, fin strand och trevliga butiker. Tumme upp för det! Efter två dagar i Noosa åkte vi vidare för en eftermiddag i metropolen Brisbane. (Faaaan att vi inte tog oss mer tid där!!). Så himla mysig stad, livliga restauranger och uteserveringar. Första riktiga krogmaten dessutom! Välkomponerad mat. Sjukligt bra shopping och väldigt trevliga människor. På de första tio metrarna vi tagit ut från bussterminalen hade två fotgängare börjat prata med oss. Det säger kanske något? Från Brisbane tog vi oss till den mindre orten Surfers Paradise. Ser jävligt stort ut med feta skyskrapor och lång sandstrand. Egentligen är det ganska litet. Mini-miami! Vi checkade in i någon annans lägenhet, med jättefräsch soffgrupp/vardagsrum och kök. Det var alltså ett hostel, men hade väldigt mycket beach house-känsla. Träffade mycket trevligt högljutt folk som vi drog ut med. En nyanställd promoter som supit sig full pga nervositet, en ev gay nya zeeländare, några andra yeeew-make'ande nya zeeländare och en massa britter. Dansade till halvbra musik på en klubb halvvägs upp i en skyskrapa. Häftig syn från terassen att kika upp på glasbyggnaderna som tornade upp sig bland stjärnorna. Det var Surfers, typ. Inget riktigt wow där.På väg till Spot X (varifrån jag skriver den här texten), stannade vi till i två dagar i Byron Bay. Så mycket bra vi hört om det stället också. Fattar inte vad allt fuzz var about. Liten ort, inget speciellt. Förutom kanske hostelet då, som faktiskt var väldigt mysigt. Vi råkade få eget rum, fick möjlighet att göra massa tvätt, laga god indisk mat, hänga i hängmatta och se utomhusbio sista kvällen. Klämde in en utgång med 13-gruppen (ett gäng vi träffade på Fraser) och dans på bord (dvs dansgolvet bestod av bord... ganska kul!). Nu ligger vi och vilar i ett väldigt varmt rum på orten Spot X. Det är ett camp för surfing. Solen strilar in mellan gardinerna, hyn återhämtar sig efter stark sol och min kropp känns tung efter två timmars surfing (och en 2 kg wrap till lunch). Fyra dagar här, sen är vi tillbaka i Bondi. Det ska bli såå skönt. Älskar att resa runt och upptäcka, träffa massa folk, prova på incestkänslan som uppstår vid ett fleradagars-camp (missförstå mig rätt nu), men jag är faktiskt glad att komma hem. "Hem". Ses där.
Från Airlie Beach tog vi älskade Greyhound-bussen vidare till Rainbow Beach. (Jag har nog aldrig varit så positivt inställd till att åka buss: den här bussens wifi räddar fan liv...). Mitt emellan vrål-regnskurar och hetta hann vi springa in i någon form av surf-tävling/folkfest. Tror hela stan var där.. Otroligt härlig stämning med horder av folk, barn i rosa badmössor, packen av surfbrädor, flaggor hit och dit och röster i grammofonen.Dagen därpå, efter att ha fått höra historiens största varning om allt farligt som finns på kommande destination, forslades vi i grupper (tillsammans med kanske 30/40 L Goon) in i Jeepar. Heading to Fraser Island...Över sanddyner, brokiga skogsvägar och oändligt antal gupp. Tror jag slog huvudet i biltaket fem, sex gånger. Jävlar i min lilla låda vilken bumpy ride. Hår som flyger, krampaktiga tag i baksätets bänk varvat med uppspärrade ögon gentemot varandra. Herregud... Vi flög fram med havet i höger öra, till dunkande brittisk punk-pop. Längre och längre in i Frasers öken av sand. Fick se ett par dingos på vägen. Dingos är räv-liknande hundar som ibland attackerar och äter människor. Det är alltså en mindre bra idé att bege sig utanför camp'ets elstängsel själv. Och en ännu sämre idé att göra det natttid, med ett par glas goon i blodet. Jeepen, som man fick möjlighet att köra själv och rotera förare inom gruppen, tog oss till massa fina platser. En fantastisk paradisstrand med rent sötvatten (kanske finaste jag sett), champagne pools (skummigt vatten som champagne), oändligt långgrunda vikar och en fors man kunde flyta med i utan att röra en fena. Vi gick mest runt och wooow'ade, ahaaa'ade och snackade skit om vår grupp.Efter mörkrets inbrott satt vi, med ansiktet mot camp'ets lägereld, och pratade framtidsplaner och goda storys med andra backpackers. Spot X-sägner, ställen i Asien, holländska dj's, tyska siffror osv. Drack massa goon. MASsaaaaa. Spelade ölspel, elefanten, klappleken, blåsleken och super-avancerade bettingspel kring vilka kort som skulle ta hem ronden. (Avancerat i alla fall på fyllan). Därefter vingel i buskar, lite tension i gruppen, skrik mellan tälten och en ovälkommen gäst i vårt. Bit-hål i väskorna, en tvåmeters orm och en redig bakfylla dagen efter. Fraser alltså... "What happens on fraser stays on..... facebook."
Rainbow Beach
På Dingo's/hostel
Vi försökte oss på att hjula bakom tävlingsområdet
