ruedelamode

Perioden utan Maria avlöates av en period utan Ida. Eller vad man ska säga. Vi kommer alla ha haft vår egen runda. Så jag och Maria lämnade ett ganska lugnt Koh Samui med förhoppningen om ett vilt Koh Phangan. Vi åkte dit, vad kan det vara, kanske 2-3 veckor innan full moon partyt. Det var alltså mer eller mindre heeeeelt dött. Knappt en enda backpacker så långt ögat kunde nå.

 

Vi checkade in på the ship, där vi trodde vi skulle bo i en 34-bedsdorm, men fick bo själva i lilla mysiga kajutan. Under dagen finkammade vi södra sidan av ön i jakt på folk och info om när ön vaknar till liv. Vi kollade in stranden, åt en Pad Thai med en gummisnodd i maten och åkte taxi till "stan", Thonsala. Utan större framgångar begav vi oss hem på eftermiddan och till vår stora förvåning hade en engelsk tjej flyttat in i vårt rum på the ship. Fiona hette hon, var lite äldre, lite galnare och supertrevlig. Vi bestämde oss att ändå stanna nån dag till innan vi tänkte ta en avstickare till Koh Tao. 

 

Med en så enorm terass som ett skepp, startade vi en tradition för oss i Thai. Samsan (mörk rom) och sprite från 7/11. Inte så dumt faktiskt, och väldigt billigt. Förfestade i skymningen, spelade nya drinklekar och pratade relationer innan Fiona vände sig och skrek ner efter några svenska och en sydafrikansk kille som gick förbi på gatan. De joinade festen och vi drog ut till klubbarna längs stranden.

 

Underbart att vara nära havet, springa runt i ett enormt berg av skum, hoppa eldhopprep, mikro-svimma av syrgas-ballonger och köra femkamp sju pers längs vägen hem (skottkärra, springa med en på axlarna, norsk fylla, hjula hemåt osv) med B som störtskön domare. Dagen efter hängde vi vid poolen och begav oss sedan till Koh Tao. 

 

När vi gled in med båten mot land tändes en liten förhoppning om att Koh Tao kanske skulle påminna lite om Gili (ingenting kan ju slå Gili, men close enough). Och ja! Lugn strand med vajande palmer, reggaebarer, uteserveringar med saccosäckar i sanden, små gator, lugnet, massa backpackers. 

 

Jag och Maria installerade oss på hostelet, mötte en skitshysst göteborgare, David, och gick ut och åt med honom och några andra svenskar. Gick in i Emmy och Victor, pratade resekänslor med nya hostelvännerna, käkade spicy Massaman Curry och tog en lugn kväll hemma. Följande dagar präglades av hyperaktivitet så fort Fiona anlände, oändligt babbel, göteborgsklingande gomorrrrrron, förfest och häng på trappen, ett konstant borttappande av nyckeln, whiskey-buckets, härlig berusning, bekanta ansikten (kiltarna från Gili, svenska killarna från Koh Phangan), weed och svampar i en enorm träkoja till bar uppe i bergen, moppeutflykten och olyckan samt massa nya härliga vänner.

 

Nu är vi tillbaka på Koh Phangan. Tråkigt att lämna nåt som var så fruktansvärt kul och i sus och dus (vi kunde gå hostelgatan upp och ner tio gånger i rad på fyllan eller svampruset - precis som alla andra på hostelet). Men Koh Tao är litet och en vecka ish var lagom. 

 

Den ön tar väl hand om en, och jag kommer definitivt tillbaka. Om inte för att dyka så bara för att må. 

 

På the great journey, som nu uppgått till över 4 månader, har vi hunnit med ett par stopp till! (Eller the great bajs-journey som Ida och jag moget börjat kalla resan för (Inte helt obefogat namn med tanke på att magsjuka gått som en silverlineing genom allt... tyvärr (Men vi klagar inte))). 

 

(Parenteser ftw).

 

Från Bangkok tog vi en flyg + buss + båt-modell till Koh Samui. Hade flyt på flygplatsen i BKK då vi 1) började checka in våra väskor hos Singapore Airlines när vi eg skulke flyga Aur Asia, och 2) Ställde frågor om mellanlandningen i Singapore som vi tydligen på nån vänster kommit på svälva.

 

På Koh Samui checkade vi först in på ett halvsunkigt hostel, sen eget rum på ett inte mycket högre standard-hotell, P&P, innan vi möttes upp med Idas föräldrar för boende på well-known Ark Bar. Jättesnällt med fyra dagars gratis boende, superfrukost om morgnarna, bekväma solstolar, fet pool och stort utbud av buckets. Vi tog det alltså launa..  På sin höjd ett par drinkar och kortspel eller en mangobucket innan Maria kom tillbaka och vi avancerade lite. 

 

Massa sol tillslut, massa samtal tillbakablickar och saknad efter Gili, snapchat hit och dit med Adrian (aka snapchat man), långlunch med vänner hemifrån, rödvin, ett försenat blodbad med obehagskänslor, lite bråk med krimskrams-säljare, en vilsen promenad genom ett varuhus vi aldrig trodde vi skulle se på en sådan ö, boende i supernajs dorm med Maria, tja och snack med några hon trodde vi kände men misstog, guppa och snacka i havet, långsim och tankar på flaskpost. 

 

Vi är framme på Koh Samui! Saknaden efter Gili och dess människor ligger som tunga stenar på våra axlar. Kommer och går, kommer och går. Man väntar sig liksom att den ena ska dyka upp vid middagsbordet, att man snart ska möta den andra på Lava eller gå förbi en tredje som härjar i poolen. Men. Det är passé. Vi har varit i Bangkok. Nu är vi på Koh Samui. Här ska vi bo 4 nätter på vad som verkar vara ett riktigt festhotell och sen ska jag och Maria hitta ett bra hostel.. Det ska vara asfett här enligt alla. Inga Gili-vänner kommer dyka upp. Hur svårt kan det vara att gå vidare? 

 

Nu blir det som en repris på i våras när jag och mitt sucker-hjärta skulle hem från Norge. Fast den här gången är det å ena sidan värre (för det här har vart så jääävla mycket roligare!) å andra sidan mer hanterbart (för att det hänt förut och jag lärt mig att det lär hända igen). Sista veckan på Gili.... Käääärlek är vad jag känner. Älskar den där förebannade ön och alla vänskaper vi fått så jävla mycket! Det tunga i att lämna blir inte lättare av att veta att alla andra känner likadant. Den sista tiden var ett sus och dus, gick så jäkla fort och vi ba körde på trots magsjuka, baksmälla och trötthet. Mitt hjärta det blöder.

 

Kickade in det nya året med en rejäääl baksmälla och en lugn mysig kväll på vår allas favorit-strandbar Lava med Remco och nya killen i vårt rum, Will. Jättetrevlig kille  Efterföljande dag vart första på länge utan bakisdöden så vi kunde för en gångs skull sola och bada (!). Alltså ni skulle se hur bleka vi är nu efter den här veckan... Intensivt festande och ligga i solen och steka i solen dagen händer liksom inte. Så vi passade på att glida runt i poolen. Slutade med att 99% av poolen gick upp för att kolla på film. Jag och Ida med "respektive" stannade kvar för att det var så fruktansvärt mysigt (ja vi är svaga för närhet och kyssar). Vi missade alltså filmen. Satt senare inne i rummet hela gänget och Maria kommer in flåsande in "Vaaaar haaaar Ni varit?!?!" Ibland kan man inte kontrollera sig. Men förlåt för den! På kvällen gick jag, Ida, Maria, Remco och Oscar ut och åt en jättemysig middag. God mat, sandstrand som golv, tända ljus i mörkret, rödvin och Remco som läste saga utav menyn. Kan det bli bättre? Sen drog vi vidare allihopa till Jiggy Jiggs (aka beerpong place't). Jag och Maria vs Ida och Johan med kokain-fingret. Tror vi dansade lite på Sama Sama också (aka bästa reggaegolvet) innan vi gick till enda öppna pizzastället. Där träffade vi några randoms som följde med vårt gäng hem till hostelet. En jävligt skum tjej som var besatt av både Remco, och min rumpa. Hon ville nog gärna vara en del av den där ekvationen. Så vi låg i en hög i gryningen alla tre och snackade i en säng i rummet. Ida och Oskar, samt SÅ JÄKLA rolig kille Jimmy flamsade runt i rummet. Man kan säga att min mobils värde steg till skyarna efter de där clogs, catwalk och minspels-videosarna. Dog av skratt. Jag frågade han något om hur han kunde ha så jävla mkt energi och fick ett halvsarkastiskt svar om "ADD baby".När solen gått upp och fåglarna slutat kvittra för morgonen, började vi alla klättra runt på hostelets lekklättervägg. En minut senare kommer en störtglad Maria springande från ingenstans ba "hahah what are you wierdos doing?!?" "Look Maria I have ADD!" svarade jag och klättrade vidare. Det var den kvällen.

 

Uppenbart bakis dagen efter hängde vi runt som vanligt under dagen. Mat, sol, bad, snack. På kvällen sökte vi oss i vanlig ordning upp till loftet. Träffade på tre jätteshyssta svenska killar. Alla på loftet körde vodka joss-marathon (såklart med party-animal Jimbo i spetsen), bartendern inkluderad. I "i vanlig ordnings"-sägningens anda drog vi och spelade beerpong. Teams sweden. Ida och killarna försvann till havet för de fick för sig att bada. Jag och Remco drog till Rudys, dansade lite och tappade bort varandra. (fick sen höra att 3 pers dött av metanolförgiftning från deras drinkar de senaste tre åren...). Drack inget där som tuuur var! Blev överlycklig när jag hittade en full och halvnaken glad Jimbo i tomteluva stå och dansa. Frågade om han sett my friends, han sa han hade läget under kontroll, klev upp på ett bord i folkhavet och dansade/spanade "..to melt in and dont look suspisciously searching". Nope. Så jag drog hem, hittade hela gänget hemma, vi filosoferade lite och gick till sängs.

 

Nu är vi framme vid 4 jan. Vad gjorde vi 4 jan? (Alltså ni skulle bara veta hur mkt tid vi lagt på att reda ut vad och när fan saker hände under veckan!). Allt är diffust och här kommer kanske klimax. Jag mådde jävligt dåligt pga 1. magknip (fortfarande dålig mage) 2. bakis (som vanligt). 3. Varmt (som vanligt). Dutchkillarna hade tjatat på oss under en veckas tid att det är dags för en repris av mushroom-hänget från förra gången vi sågs. Jag kände mig som en jäkla PH-deltagare som gick runt och pratade med olika inblandade. Ida och jag snackade med fixaren, jag snackade med svenska killarna om att vi hade hittat en fixare (de var nyfikna och ville verkligen testa), de sa att Gustav hade cash, så jag gick till Gustav och ba "Du jag snackade med Sebbe, vi payar om 3. 100 Rp var." "Fan braa va. Ses där". Gick vidare för att höra med Will. Sen tillbaka till Ida och dutchkillarna, fläng hit och dit och tillslut gick vi i lite spretig trupp på stranden bortåt. Jag och Ida blev såklart skrattiga (aha, nähää?). För de som är nyfikna på vadfan som hände där kan jag (försöka) göra en kort lista: 

 

1. Nervös

2. Illamående

3. Tänker vad fan, varför gjorde vi det här? Igen?

4. Börjar småflina (man undrar själv varför)

5. Börjar söka andras ögonkontakt för man vill ha nån att skratta med. I det här fallet var det jag, Ida och Martin med de stora rädda ögonen.

6. Skrattar

7. Skrattar ihjäl sig.

8. Blir tveksam till varför inte alla skrattar. 

9. Blir jävligt kåt.

10. Inser att man är för "full" och blottad för att kunna göra något åt det.

11. Skrattar massa mer.

12. Avbryter abrupt mitt i en skrattsalva, blir dödseriös "No. I lost it..."

 

Normala människor skulle slutat där. Men eftersom jag och Ida redan upplevt det här en gång och vi ville nå de rosa elefanterna vi hört om, bestämde vi oss för ett glas   till. Så vi gick vinglande, sluddrande (jag sluddrar aldrig)  med varsin urskuren läskburk med suggrör längs gatan, kl. fyra på eftermiddan, tillbaka till gänget. Ida sipprandes på sin "det här börjar ju bli gott" jag skrämd av hennes kommentar (alla vet att mushrooms smakar vedervärdigt) och illamående svarade jag  "pf..f...ff..f.ffff... jag ska ju inte ens säga nåt på ff hahahah!". Efter en liten stund till av hängandes/liggandes i bambuhuset i nåns knä bestämde vi oss för glas nr 3. (Här tänker man ju bara, hur fan tänker de där två....). Då hade vi hållt på i sex timmar. Så vi gick för att kissa. Ellet gick och gick, vi skrattade så hysteriskt att vi mera kved oss fram. Det centimeterhöga steget in till toaletten var så högt, och Ida kände sig så tung att jag fick försöka trycka på bakifrån för att vi ens skulle komma över tröskeln till badrummet. En satte sig och kissa i handfatet och en låg och skrattade så den grät i ett hörn. Väggarne inne på toan krympte och våra ögon blev ganska plötsligt stora som svarta biljardkulor. Snart flög händerna upp till ansiktet och pressade på "jaaag har så dålig hyyä...." Vi blev skräckslagna av varandra. Usch. Det var faktiskt riktigt obehagligt. Speciellt efterföljande känsla av att vara trött på intryck. Trött på sig själv, på varandra, på alla, på ljus, på ljud. Jag ville bara stänga av allt. Det blev den enda tidiga sänggången på veckan. Typ kl. nio.

 

Följande morgon var killarnas sista dag. Men med svampens bieffekter från igår var vi fortfarande ganska trötta på alla människor. Vi gick därför en ganska lång bit bort på stranden och bara solade, badade och läste ståendes ute i det glittrande vattnet. Vet inte om vi kanske tog en massage också... jag kommer inte ihåg. På kvällen blev det loftet, baren, massa drinkar, en kärleksförklaring från mig till Remco och Oscar (för jag, och vi, tycker verkligen om de där killarna), snackade med några sydafrikaner om att det tydligen är ännu billigare i Sydafrika (HUR är det möjligt?!), kramades en del, snackade svenska med svenska killarna, snackade med ALLA i personalen "var bor du?" "är du ifrån din familj hela veckan?" "Har du barn?" "Är det jobbigt?" (jobbig människa man kan vara alltså....), vi shottade the famous Gas Chamber, hittade ett bekant par i en säng vårat rum och alla hostelets killar stormade in, tände lampan och brölade ".... is having seeeexxxxx!! .... is having seeexxx!!!" KAOS. Försökte bara få alla att hålla tyst av respekt till mina vänner haha. Sexy time i rummet, sen ut, beerpong (jag och mitt team ägde fast när jag försvann förlorade vi... grattis Ida och Sebbe..).

 Jag, Ida och svenska killarna tyckte det var så kul så vi ville spela igen mot ngr randoms. Var kul tills en av dem på skämt kissade igenom sina byxor. Inte kul alltså. Då gick vi. Vi dansade vidare till Evolution bar, hade ett större bråk där Nathan och Oskar fick medla, mådde skit men fick höra så mycket fina ord att jag vart glad flera dagar framåt. De vännerna på Gili alltså.... helt fantastiska. Tillslut lämnade vi killarna till sitt snack om wingmanande, gick hand i hand sams tillbaka till poolen, pratade om känslor och jag smög upp till min kille (kan jag säga så? Gili gör allt så intensivt) och vaknade av att Ida väckte mig dagen efter medan killarna packade. Sorgligt farväl ute på trädäcket. "Inte gråta..  Inte gråta". 

 

Hur summerar man en underbart härlig tid? Alla ständigt berusade, delar samma magsjuka från mun till mun, en sitter inne på toan och skiter samtidigt pratandes med vänner utanför, drink i handen, alltid party i poolen på dan,  burgerman och underbar personal, folk springer in och ut ur ens rum, vi springer in och ut ur andras rum, Oscar kommer retandes in mitt i natten för att kolla hur vi sover, Remco kommer in och lägger sig och halvsover i min säng, Jimbo rusar in hög på 20 valium "When the fock are you comin up n drinkin?!?!", vi delar nagellacksborttagning med den nya tjejen i rummet, utanför brölar Oskar "Wiiiilllllll!" med sin mörka stämma.  Nathan frågar R som är på väg ut ur vårt rum i tomteluva "where you going?" "Im going to take a shit" som seriöst svar (för alla är fortfarande magsjuka). Någon i gänget boxar till Martin, svensken med de rädda ögonen, på armen för att få in de nya i gemenskapen. Alla är bros, alla älskar alla och alla älskar livet. 

 

En vecka (typ). En jävligt liten ö (inte ens bilar/vägar). Festgladaste hostelet. Roligaste folket. Bekanta ansikten, vänner, överallt. På gatan, på beachen, i butiken, i poolen, i baren, på reggaegolvet. På nyår hade vi inte lyckats få till boende på hostelet (det var ju jäkligt tråkigt) fick ta in på en svinvarm bungalow brevid, men vi hängde på hostelet hela tiden åndå. Sjukaste pool-partyt från 2 pm. Smockat med folk, dunkande musik, tjejer som dansar på baren, vodka-flaskor som hälls i allas munnar, alla skriker "shots shots shots shots...!", uppblåstbara djur hit och dit som utlovas till nyårsskyssen ikväll, skottar som badar i kiltar, lite för många vodka joss, hångel mot poolkanten, bollkrig, översocialt mingel, guppande ölburkar, beerpong, falsk sång, strömavbrott och universalt jubel varje gång strömmen återvände osv. Fyfan vad kul det var! Vi ville aldrig gå ur den där poolen och slog näääästan vårt gamla rekord på sju timmar. Slutade med att vi fick springa hem till Bungalown för att göra oss färdiga på tre röda sekunder. Där var badrummet dessutom ockuperat. Random dude därinne på nån vänster haha. Så stressigt att vi inte ens hann middag och vi höll på att skita på oss igen (jävla magsjuka).

 

Efter förfesten i poolen missade vi förfest nr 2 på loftet (alltid) och gick istället direkt till förfest nr 3 på Lava Bar där hela hostelet tagit plats. Svinbilliga drinkar, öppen eld, asbra musik, havets kluckande intill. Dansade på en hel del där. Därefter drog vi till Blue Marlin (köpte såklart blinkande horndiadem och kalastutor på vägen). Där hade man varit tvungen att köpa inträdesbiljett och det tog minuter att gå in och minuter att få komma ut. (Det säger kanske något om hur mycket folk det var på ön allmänt. Gili är annars det mest primitiva som finns).

 

Jag envisades med att ställa ifrån mig min vodka cranberry på golvet bakom en lös vägg, som försvann varje gång så jag på nytt fick köpa nya. Det blev alltså en hel del drinkar, en hel del alkohol. Snackade med alldeles för många människor. Vet inte riktigt vad som hände där, folk måste trott vi tagit nånting i alla fall. Bekanta ansikten och kramar "Men heeeeej!" i barerna, stoppade random personer på gatan "Har du cigg? Nej, var kommer du ifrån förresten?" Kysste random kille för att få gratis tuggummi lite för många gånger, osv.

 

Med 30 min kvar till tolvslaget försökte vi desperat bli av med en visserligen jättegullig kille till Ida men som inte riktigt fattade hinten, och istället hitta de två killarna vi för tillfället hade i hjärtat och hade varit fastklistrade med i poolen under dagen samt lärt känna väldigt bra senaste veckorna. Gick inget vidare. På tolvslaget stod vi på gatan utanför klubben, eller om det var på stranden för vi missade nedräkningen helt haha. Den enda som räknade ner var Maria (cred till dig älskling!) som stod och hoppade med hopknipna armar och ögon "Tio! Nio! Åtta! Sju!..." om och om igen. "Tiooo! Niooo! Åttaa! Sju!..." Pussar och kramar och massa fyverkerier.

 

Vi firade in 2015 med att pissa i grupp under en bro på stranden och sedan ge upp målet om att vara uppe till det svenska nyåret (dvs kl 07.00). Men. Man kan ju inte klara allt. Den där nyårsfesten var fan lång, och jag vet inte hur många nyårskyssar det blev haha. Skål för 2015 och happy new year!

 

Fylld med kärlek till alla underbara människor vi träffat, laddad med tusen galna erfarenheter och hög på livet, lämnar vi nu Gili T! Maria har redan åkt (det var ett melankoliskt farväl) och tydligen kan vi ta speedboaten trots dåligt väder. Fan i mitt hjärta vad jag kommer sakna den här galna ön! Det går inte att beskriva alltså. Jag har nog aldrig varit så kärleksfull som nu. Jag kommer definitivt tillbaka. Definitivt. Och kanske alla mina vänner också. Ska släpa dit varenda kotte jag känner, för Gili T och Gili hostel är paradiset på jorden.

 

See you my love.

(Ni ser ju hur blödigt... Den här magiska ön gör saker med en. Kan lämna det så.).