ruedelamode

Man skulle nästan kunna sammanfatta förra veckan med ett ord: dryck. Skrev ju förut om mat, så varför inte nämna dryck? Speciellt när det verkligen präglade hela förra veckan. I takt med att jag börjat tycka om kaffe mer och mer (bjuds ju på det i alla jobbtillfällen) har jag också börjat komma igång på Kvarteret. Under veckan jobbade jag mitt första opplaeringsskift, som alltså är nästa steg efter provpass. Kvarteret är alltså caféet/baren där jag frivilligt jobbar/ska jobba extra. Det var asfett! Framförallt var det fantastiskt mysigt med dunkel belysning, mörkt trä, kaffe-doft, tända ljus och chilla art-students i läderfåtöljerna. Älskar det där förbannade stället alltså. Under passet lärde jag mig basics'en i hur kaffemaskinen fungerar. Jäääklar vad mycket det finns att lära! Började i alla fall med Espresso, Latte och Cappuccino.

 

Barista - nästa!

 

Sedan under söndagen hängde vi mer eller mindre på Kvarteret igen, jag och Maria. Vi hade signat upp oss på en kort drink-kurs som de skulle hålla för Kvarterets anställda under söndagskvällen. I och med att caféet i Stjernesalen också säljer vin, öl, shots och drinkar är det ju relevant och framförallt kul att kunna. Dessutom har Kvarteret även barverksamhet en trappa ned i Gröndals (mer öl-fokus) och Haltvimen (drink-bar) som är på G trappa upp. DÄR SKA JAG JOBBA.

 

Drinkkursen var skiiiiitkul. När vi kom hem sent på kvällen var vi sååå peppade (och lulliga). Alla var asshyssta och drinkarna var supergoda. Jag ser det som minst sagt värdefull kunskap, och är glatt förbluffad över att min absoluta favoritdrink, White Russian, har kaffe-likör som bas. De drinkar med kaffe i var nästan i allmänhet de som var godast. Kan bero på att jag finner de mest intressanta nu när jag nyligen upptäckt det goda i kaffe, och också liksom magiskt dras till kaffemaskinen. Gjorde drinkarna som krävde kaffemaskinens inblandning först och främst. Och de som krävde mix-set. Jag brukar som sagt fastna för det komplexa och tar mig gärna vatten över huvudet. Vi blandade rätt många olika, i och med att vi gjorde versioner på kända drinkar och också improviserade hej vilt. Nu ska jag se till att komma ihåg de bästa recepten bara, för future opportunities. 

 

 

 

Is

 

 

 

 

 

Jag har tänkt på en sak. Det här med smak och smakupplevelser, och sammankopplingen till sinnen. Vi har ju som bekant fem sinnen, där det femte och sista är smak. Eller alltså, det beror ju på ordningen man väljer att ta dem i, men så tror jag mångas vardag är konstruerad. Det vill säga smak kommer sist. För egentligen används eller tillfreds de första fyra sinnena näst intill konstant. Vi använer våra ögon och vår syn varje sekund av varje dag. Våra öron och vår hörsel reagerar ständigt på ljud och subtila brus även om vi inte alltid uppmärksammar det. Hela tiden utsätts känselspröten för alltifrån temperaturförändringar eller klädesmaterial intill kroppen, till kroppskontakt med andra människor. Och förutom de relativt få stunderna vi är förkylda reagerar vi medvetet eller omedvetet på lukter. 

 

Sinnena är ju metoden använd för att uppfatta omvärlden. Men i förhållandet till hur mycket vi använder de första fyra sinnena, är varseblivning genom smak nästintill obefintlig. Eller hur? Tänk bara på en vanlig dag. Gemene man äter någonting, dvs uppfattar smak, kanske 8-10 gånger på en dag skulle jag gissa på. Medan de andra sinnena är i bruk miljarder gånger under en dag, hundratals ögonblick på en sekund. Så ofta att det är bortom vår förståelse. Behovet av att känna smak måste alltså vara ganska litet för gemene man.

 

Man brukar tala om de sju intelligenserna, dvs. att olika människor har förmågan att lära sig saker fördelat på sju olika metoder. Vissa intar kunskap som bäst via ögonen, andra via hörseln och så vidare. Alltså borde då olika människor ha olika "starka" sinnen? Eller vad ska man säga, olika effektiva eller olika dominanta sinnen. Den som lär sig bäst på ett visuellt sätt bör rimligtvis synen vara mer dominant för, än för en person som lär sig bäst kinestetiskt. 

 

Jag tänker att behovet eller begäret av att använda smaksinnet, dvs suget efter t.ex. socker eller salt går att stilla. Den som känner ett sötsug, har rimligtvis inte ett tillfredsställt smaksinne. För äter man för mycket socker, har nog alla upplevt, blir man äcklad och tappar begäret efter att använda smak-lökarna. Så rimligtvis bör sinnet gå att satisfiera. Kan det då vara så att människor som föds med fobi för kroppskontakt, fötts med ett mättat känsel-sinne? Eller att människor som föds med autism, har ett allmän-mättat sinnessystem? Det är en spännande tes.

 

Å andra sidan har jag aldrig hört någon som fått syn-sinnet så tillfredsställt att den drar sig för att använda det vidare. Det vore intressant med någon som ba "äsch, fuck it, i'm going blind" och spenderar resten av livet i ett sorts visuellt ide.

 

Oavsett vilket, bör rimligtvis smak-sinnet gå att tillfredsställa till 100%. Däremot lär ju dessa hundra procent uppfyllas olika snabbt hos olika personer. Till exempel, min mamma kan äta en kanelbulle och när man därefter frågar om hon vill ha en bit choklad, utbrista "men herregud jag skulle inte kunna äta en tugga till, det är alldeles för sött!". Jag skulle med största sannolikhet svara någonting i stil med "aaabsoluuuut" och tänka fan vad snålt, EN chokladbit, jag skulle kunna äta hundratals.

Min pappa och min farfar har ungefär samma förhållande till mat, eller mer specifikt smaker, som jag. Våra sug är omättbara. Det tar liksom aldrig slut. Magen kan vara mätt, men smaklökarna på tungan vill ha mer. Mer och mer och mer. Det är som ett svart hål. Jag är helt seriös. Det här smaksinnets behov har eskalerat under tiden i Norge, vilket jag gissar beror på att jag på en begränsad budget inte haft råd att utmana smaklökarna så värst mycket. Idag är därför behovet större än tidigare. Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är så händelseförloppet ser ut. Männen i min släkt, och jag, bör således ha ett dominant smak-sinne. 

 

Jag har alltså kommit till terms med mitt förbannade matmissbruk. Det man förstår kan man inte hata. Steg 1. 

 

Så nu har jag landat i lite åtgärder. Det bör således vara så enkelt som att finna vilken del av smaksinnet som inte är tillfredsställt. Är det salt, surt, beskt eller sötma? Finns givetvis hundratals kombinationer av dessa, men genom att luska fram ungefär vad för typ av smak det är man lustar efter, bör det ju inte vara så vanskligt att tillgodose det. Jag har nu efter två veckor av socker-fri-het och chips/snacks-fri-het landat i några problemkategorier, eller topp-begär med respektive lösningsförslag:

 

SÖT-SOCKER
Oftast: godis eller fikabröd såsom muffins, morotskaka, bullar osv. 
Lösning: söt frukt såsom klementin, banan, bär.

 

Oftast: godis-surisar.
Lösning: surt äpple, citron. 

 

 

KALLT-FRÄSCHT-SÖTT

Oftast:glass, kall is-drink eller liknande.
Lösning: kall frukt-smoothie, eller fryst yoghurt.

 

CHOKLAD
Oftast: kladdkaka eller chokladbitar.
Lösning: mörk choklad 80+, eller t.ex. varm choklad på endast mjölk och kakao (eventuellt honung).

 

SALT-KRISPIGT

Oftast: chips, ostbådar, salta pinnar osv.
Lösning: salt vitlöksbröd, popcorn, rostade rotfrukter med flingsalt, tortillachips/hemgjorda chips med dip.

 

KRÄMIGT/GRÄDDIGT-SÖTT

Oftast: fika-bröd-frosting, vispgrädde eller maräng
Lösning: någon konstruktion av jordnötssmör, kokosmjölk eller turkisk yoghurt.

 

 

Dagens norska namn: Iselin
Dagens norska skillnad: alla hyreskontrakt här är på minst 3 år, vilket bara betyder att övertalningsskills är guld värt.

 

 

...ett fylle-inlägg? Alltså med syftet att det är ett experiment, att se den eventuella skillnaden. Random fråga, jag vet. Men efter att ha lyssnat på Alex och Sigges grymma podcast (okänt vilket avsnitt det var), känner jag mig väldigt inspierad av deras idé. Ärlighet i sin renaste form. Spel med öppna kort. I fyllans hetta liksom. Är ni med mig?  

...eller arbetsledig som man säger i Norge. Arbetsbefriad är också ett bra ord. Har ju varit det en del nu... alltså innan Jula-jobbet. Skrev ju att jag hade en hel vecka som arbetsbefriad. Inte så kul alltså. Den ångesten, och det uttråkandet är inte att leka med. Känner hur jag mentalt börjar klättra på väggarna, hur tankarna på att jag borde jobba drar och töjer i huvudet så att det riktigt värker. Bubblan runt mig krymper tills det bara är jag, den unkna tomma lägenheten, regnet utanför och surret från datorn kvar. Likt en tumör sprider sig ångesten i kroppen, växer lite för varje timme som går och gör mig mer och mer invalid. Det är då jag går in i trans och kan få absolut ingenting som helst gjort.  

 

Till exempel: När jag tänker tillbaka på förra veckans arbetslöshet, kan jag inte minnas vad jag gjorde... Men jag har börjat urskilja ett mönster. Jag har ju nu ändå känt av arbetslöshetens förgiftning i kroppen, ett par gånger. Vad jag minns åkte jag till Lagunen Köpsenter för att dela ut CVn i förhoppning om att få juljobb. Det slutade med att jag efter en halvtimme ( = fyra nej) åkte hem, i regnet. Omotiverad. Av något sådant blir jag alltsomoftast hungrig. Så väl hemma äter jag. Snacks, klementin, ost. När jag äter behöver jag något att göra med andra handen. Datorn är ett givet val, facebook är en given sajt. Så jag facebookar någon timme. Blir deppig över hur patetisk situationen är, och börjar chatt-filosofiera med Karro (taaack för att du finns). Sen övergår ångesten till pepp och jag inser vid kl. fyra på eftermiddagen att jag fan måste ta tag i det här. Så jag städar rummet. Inifrån och ut, liksom vänder upp och ned på allt (om det inte är för att jag tappat bort min mobil igen..). Därefter blir jag stolt över mig och mina accomplishments. Då åker kameran fram. Det leder mig i sin tur in på tankar om att bilder är för fina för att ligga och damma i guld-kablarna på ett simkort. Så jag bloggar.

 

Igen. 

 

 

 

 

Har under denna vecka jobbat sjuuuukt mkt wopopidoo. Det är ju halvskatt nu i november, så det gäller att passa på. Missade dessutom att jobba hela första veckan av november pga. stulna mobiljäveln, så har lite att ta igen. Jobbade barnhage måndag-ons kl 8/9-16, och sen ons efteråt på Jula i och med butiksöppningen av den nya butiken i Oasen Sentrum kl 17.30-21.  Det säger lite om mina arbetsdagar den här veckan; jobb från tidig morgon till sen kväll, dag efter dag. Jobbade Jula också fredagen innan, på VIP-öppningen, med att servera skagen-smörgås-tårta, kaffe och kakor. Mycket trevligt. Nu när jag väl landat hemma i en varm lägenhet, med mysig musik, duntäcke och vin (ja, Ida och Maria har gett sig fan på att de ska ut) känns det som om jag jobbat varje dag i ett år. Jag lever och andas den nya Julabutiken i Oasen Sentrum. Just nu är det mitt andra hem här i Bergen. Saknar den jävla lokalen alltså.... Idag var mitt sista pass, efter vad jag vet (har inte fått nåt mer av Manpower), vilket känns rätt deppigt :( Flashback till sista dagen på MP.

 

Men i alla fall, anledningen till att jag skriver om det är så enkel som att JAG VILL JOBBA DÄÄÄÄÄÄÄÄÄR

 

Please - gud, djävulen, ödet, whatever - ge mig jobb där? Alltså det var rätt länge sen jag kände mig så hemma i större en grupp av människor. Inte så att jag lärde känna Jula-Oasen-Medarbetarna särskilt bra på bara en dryg vecka, men intrycket, stämningen, gemenskapen tilltalar mig enormt. Alltså, att allt ifrån väldigt vuxna svenk-skåningar eller sportiga 30-åriga killar till medelålders kedjerökande tanter och 20-nånting snygga exotiska charmiga killar kan gnabbas och retas med varandra på en arbetsplats i en egen sorts gemenskap är något jag vill vara en del av. Jag vill vara en del av gemenskapen på Jula. Gemenskapen på Jula där medarbetare Stian släcker sin cigarett ute i rökrutan för att följa mig in genom lagrets labyrint för att hitta in. Gemenskapen på Jula där alla, när någon böjer sig ned för att hämta upp en borrdammuppsalmare, sparkar den i arslet på skoj. Gemenskapen på Jula där någon medarbetare satt upp en skylt i köket med spretig tusch-text "25 kartonger Peppez-Pizza levereras kl. 18". En plats där alla hälsar vänligt på alla. 

 

Så jag lämnade in mitt CV där idag eftersom Tryggve, köpmannen, sa att de kunde behöva flera medarbetare och rekommenderade att göra det. **Hoppas hoppas**

 

Och ytterligare en anledning till att jag skriver inlägget är att jag är fett stolt över att ha rekordjobbat, i tid. 12 timmar motherf*ers! (Men det är ju en parentes).

 

Har också kommit fram till insikten om att det är lättare att minnas tillbaka, vilket ju ändå är den här bloggens huvudsakliga syfte, om man väljer bilder som verkligen talar till känslor - dvs. sinnen. Därför kommer jag i vissas ögon kanske att välja konstiga bilder i fortsättningen. Det är alltså bara för att jag väljer bilder utefter vad jag kopplar för dofter, ljus och ljud till en viss situation. Blablablabla, inte så kul info, men ja ni fattar.

 

 

 

 

 

 

Kör en aptitretare: snart lämnar vi den här lägenheten för ny boning. Därför känner jag mig obligated att visa hur det ser ut här. Observera vilken överjävlig rättvisa bilderna gör rummet. 

 

Varulvsvalsen och I skuggan av värmen
Om att ha missbruk i sin närhet. Att spela rollen som omgivning till en instabil person med dramatiska utbrott, nedstämdhet, ångest och en provocerande destruktivitet.

Det är så otroligt roligt att planera framtiden. Eller med andra ord, att drömma. Kan det vara tanken på

doften av storstad, synen av gyllene sandkorn som rinner mellan solbrända fingrar och en föreställning av fukten i amazonas djupaste djungler? Att uppleva världens alla hörn? Det framtida mötet med intressanta människor, dessa platser och bilden av att ens sysslor bara möter framgång efter framgång?

 

Jag älskar att drömma.

 

Så de senaste dagarna har vi funderat, diskuterat och googlat intressanta yrken. Tro det eller ej, men jag har faktiskt kunnat lista ett par som verkar otroligt nervkittlande, som fängslar mig.  

 

COPYWRITER

"Copywriterns del är att arbeta med textidéer anpassade till olika medier som exempelvis tidningar, utereklam, radio, TV eller Internet. Copywritern är idérik, allmänbildad. Denne måste vara intresserad av samhällsutvecklingen, företagande och trender å ena sidan och av människor och naturligtvis av reklam kommunikation å den andra. Att kunna formulera sig kärnfullt i text och sålla i stora mängder fakta är en förutsättning."

"Jourlanisten jobbar främst för större tidningar, radio eller TV, alternativt frilans, där denne ofta är specialiserad på ett fackområden (politik, ekonomi, sport, kultur, etc). Det innebär att de, ofta via egen firma, säljer artiklar eller andra jobb till mediakanaler på beställning eller utifrån egna idéer. Jobbet utgår ifrån deadlines och journalisten måste kunna uttrycka sig väl i både tal och skrift."

 

SOCIALANTROPOLOG

"Socialantropologi handlar om människan som samhällsbyggare. Yrket är ofta på en forskarnivå eller som en del av en biståndsorganisation. Antropologen iaktar och analyserar samhällsformer och människors relationer till varandra och sin omgivning t.ex. ur perspektiven ekologi, ekonomi, politisk eller religion. Dessa aspekter ses som delar av ett integrerat system där förändringar i en del får återverkningar i de övriga."

 

KULTURPRODUCENT 

 

INFORMATIONSARKITEKT

"Informationsarkitekter bygger, utvärderar och förbättrar bland annat webbplatser och intranät

 

WEBREDAKTÖR

"En webbredaktör arbetar direkt mot Internet och intranätet, utvecklar webbplatsen, fyller den med innehåll och ansvarar för att den hålls aktuell."

Eller så följer berättelsen om mitt liv, bara plotten till filmen jag och ett par kompisar producerade för några år sedan. Där är ju dramaturgin redan förutbestämd - liite enklare.

 

 

 

 

 

Mycket är virrigt och oklart just nu, men EN sak är säker. Och det är att vi äter aaaaalldeles för mycket godis (inkl. fika, chips, choklad) i det här huset. Inte minst jag. Tes två, är att vi behöver spara pengar. Tes + tes = premiss. Nu skiter vi i det här. Vi sätter igång ett av andra välbeprövat koncept: socker -och alkoholfri månad. Fast vi dricker. Det är sockret vi har problem med, inte alkoholen. Och eftersom vi igår, under de två timmarna vi besteg ett av bergen här, insåg att vi klarar fan allt, så ska vi också börja bergsvandra varje lör/sön samt träna.

 

Från den 4 nov - 1 dec är vår månad (eftersom vi ju har chokladkalendrar som börjar 1 dec, så kan vi inte köra längre). Troligtvis kommer det här få mig att klättra på väggarna, husera med dåligt humör ibland och kanske ha en annan ton i inläggen. Det återstår att se!

 

En månad.

 

En kropp.

 

Nu jääääääääääääääääääääävlar

 

I lördags var det ingen vanlig dag, nej det var Idas fösis-dag hurra hurra hurra

 

Fett bra dag. Jag och Maria hade smidigt planer, fnissat och nervösat oss en vecka innan för att överraska Ida med en supermysig 20-års-firande-frukost. Eftersom allt i Norge är dyrt, blir också nästintill allt, lyx. Så vi handlade youghurt, mango, vindruvor, jordgubbar, mini-champagne, tomtebloss, bakade tårta och hade oss. Ett mini-äventyr helt enkelt, eftersom vi klantade oss och höll på att avslöja alltihopa ett par gånger. Det blev i alla fall en lyckad morgon, med väldigt mycket myyyys. OCH dessutom - måste bara skriva detta - fixade vi till lägenheten lite granna i fredags. Eftersom det är ett hotell är inredningsmöjligheterna ganska så begränsade. Spik, skruv, osv hör inte hemma här. För om vi hade fått använda sånt hade vi ju såklaaaart kaklat om, sytt textiler och köpt en kristallkrona....

 

Under dagen hann vi med en snabbis på matmarknaden där vi tattade smakprover på ostar, en trip till IKEA där vi handlade fler matlådor, galgear och godis, samt en otroligt efterlängtad middag på restaurang. Bokat bord had vi gjort till och med! Jag åt en förebannat god gorgonzola -och salamipizza. Därefter drog vi vidare till baren på takterassen på Xhibition-gallerian. Sjuuukt mysigt med infravärme, fårskinnsplädar, kaffedrinkar och rosé.

 

I all veva tappade vi kollen på tiden, så missade att hinna med en test på KAOS. Istället drog vi direkt till Exodus och dansade some. Efter lite skitsnack med några fulla killar, övergick våra tankar till det mer filosofiska hållet, så vi bestämde oss för att dra hem tidigt. Väl hemma fastnade vi av någon anledning på youtube, sjöng karaoke i två timmar och gick och la oss. All in all, en väldigt bra kväll! 

 

En till sak har skitit sig. Min mobil är borta... Har letat över-fucking-allt minst 10 ggr på varje ställe. Hur fasiken kan en iphone-3-stor mobil vara ofinn-bar i en lägenhet på 15 kvm?! Alternativt: hur fasiken kan man vilja sno en gammal 3:a som eventuellt glömts ute i köket?! 

 

Är lite utanför min confort zone... Just nu finns det fyra saker som skiter sig. Säkert massa mer om man tänker allmän-världsligt, men i Bergen skiter sig fyra saker. Dessa har blivit startskottet för en växande panik här i lilla lägenheten. Jag vet inte hur jag de här problemen ska lösas. Vet verkligen inte. 

 

1. Mobil. Mitt svenska abonnemang tar slut den 11 november, dvs. abonnemanget med det nummer som jag gett till arbetsgivaren i de 200 jobb som jag har sökt. Det betyder att jag  MÅSTE ha kvar numret för att kunna nås och för att kunna få något av dessa jobb. Numret går inte att byta till ett norskt. Bara svenskt. Med svenskt simkort har jag hittills rings och smsat för ca 200kr/månad som föräldrarna betalat, så om jag förlänger blir det samma utgift varje månad fast jag måste betala själv. Och denna kommer jag ha tills jag inte söker fler jobb, vilket aldrig kommer hända, inte förrän jag åker hem. En ny stadig utgift på 200-250kr/månad till, för all tid framåt. Damn it.

 

2. Bostad. Turns out att lägenhetskomplexet klappar igen helt och hållet mellan den 22 dec - 3 jan. Jag har köpt dyr flygbiljett hem mellan 22 - 26 dec. Det betyder nio dagar som hemlös. Japp..... Vad gör man dårå? Antingen delar jag rum med andra på ett skabbigt hostel under nio nätter (9*242) = förlorar 2200kr, och hoppas på att få jobb under dagarna som betalar igen de pengarna. Eller också skiter jag i flygbiljetten, som inte går att boka om, köper en ny så att jag är i Sverige fram tills 3 jan och förlorar 900 kr, plus möjligheten till jul-jobb. Tricky, tricky...

 

3. Roligt jobb. Vi har sökt säkert två hundra jobb vardera och det dyker ju faaaan inte upp något bra erbjudande! Känns som om tiden bara går och går men att bra jobb aldrig står för dörren. Det finns jobb, men ingenting som någon av oss trivs särskilt bra med.

 

4. Pengar - stanna kvar eller inte? Vi har investerat så sjuukt mkt pengar på att åka hit och lägga ut för boende medan vi letat jobb. Om vi inte får bättre jobb till jul, åker vi hem. Men känns otroligt ovärt att ha lagt ut dessa pengar, och åka hem till total arbetslöshet i Sverige. Vi tjänar ju pengar, men skulle vilja ha mer och har än så länge inga vidare supermegaroliga jobb.