ruedelamode

Tror att jag kommit fram till en ganska bra struktur för inlägg. Den går ut på att ett fåtal inlägg, kanske var fjärde eller femte, är genomtänkt och har en idé/poäng. Resten är mellanmjölks-inlägg som mest går ut på att jag vill skriva nåt, inte har nåt att skriva, så bara skriver lite skit om vad jag gör. Typ.

 

Bra struktur va? Bäst för mig eftersom det är en struktur som i princip är omöjlig att inte hålla sig till. Det är ingen press liksom. Sånt gillas. Så här kommer ett till sånt!

 

Just är jag tillbaka till att leva för dagen mer eller mindre. Mest för att det skulle bli för tungt att se mig själv i barnhagen, levandes snålt, med tråkiga arbetskollegor, långsiktligt, så tar jag en vecka i taget. Tror det är min nya taktik. 

 

Idag när de ringde vid 8 på morgonen från barnhage-kontoret på Manpower, och jag låg nyväckt under varmt täcke och fluffig filt i bäddsoffan, bestämde jag mig för att ta dagen ledigt. Jobbade ju faktiskt teoretiskt sett 6,5 dagars-vecka förra veckan, plus att jag har fett ont i halsen (halsfluss? Lunginflammation? Vad är det den här gången?). Istället för att jobba fixade jag mig klar omsorgsfullt, med ansiktsmask och såntdärnt (vardagslyx som inte ofta hinns med ju), åt spaghetti bolognese till lunch (räknade att varje matbox kostat mig ca 6 spänn att laga = sjukt bra!), promenerade ner till skatteetaten, blev än en gång irriterad på hur jävla otrevliga de är där. Gick sen ner på stan och köpte ett par löparskor. Fucking finally! Alltså vi har mer eller mindre haft ett åtta dagars brainstormingmöte om vilka löparskor var och en ska köpa. Det har avhandlats alltifrån Nike Lumina, zoom, free 3, 5, air-max-run-force-motion-blablabla. Now I'm out i alla fall haha...(Slår mig nu i skrivande stund, att det inte heter Nike Lumina utan Nokia Lumina... arbetsskadad much?). 

 

Spenderar också just nu mycket tid på att fundera på utbildningar. Alltså seriösa utbildningar, inte en potentiell kul utbildning i New York. Med "mycket tid", menar jag kanske 99% av min hjärnkapacitet just nu. Man måste ju ta tag i det seriösa nån gång också. Lika bra att göra det nu medan vardagsrutinerna ändå suger. Snackade med mam på skype om lite idéer och blev som vanligt på så sjukt jävla dåligt humör. Slutar alltid med att jag känner mig dum, ouppskattad och utskälld. Men ibland får man väl pusha sig själv att ta såna samtal ändå, I guess. Så nu håller jag på och spånar i vilken grundutbildning inom psykologi/psykolog som inte bara är seriös, utan också en som är en topp-elit-utbildning inför vilken framtida arbetsgivare kommer buga sig i vördnad. 

 

Hörs om ett par dar igen. Två mellanmjölksinlägg down... some to come. 

 

Hade! 

 

Tackar som frågar. Typ inget. 

 

Tänker att jag kanske också borde skriva ett inlägg bara allmänt om vad som händer. Har märkt att söndagar är bloggdagen med stort B, tydligen. Som jag skrivit tidigare är jobbfronten ganska oklar... Lutar åt att en hel del dagar kommer att spenderas på diverse dagis runtom i Bergens förorter. Bläääää. Jobbade en dag förra veckan på Bergensklinikkene igen. Trevligt att vara tillbaka, men oturligt nog har jag satt de som bi-arbetsgivare vilket betyder att skatten blir väldigt hög på alla jobbtimmar där. Förhoppningsvis kan jag få nån eller några dagar där tills de hittar en fast ansatt. ALLT är bättre än barnehage. 

 

Har investerat kanske lite för mycket pengar i mer fancy mat. Ost, mjölk, frysta blåbär, mjukt bröd, mozarella, soltorkade tomater osv. Borde verkligen spara, men som oftast med såna saker så är det en kompensationsfaktor för att vara stressad över jobb. Det får vara så helt enkelt. Ingen idé att få ångest över det också. Ska sluta med sån skit.

 

I övrigt har det blivit mycket hemma-film-kvällar och promenader. Har varit sjuk i kanske två veckors tid (förebannade jävla förkylningsvirus som spökar överallt!) så det har faktiskt varit väldigt skönt. Myz. Så fort kroppen återfår lite styrka ska jag börja träna, for real. Då jäääävlar! Och sluta med godis (igen). Och göra comeback på stadens dansgolv. SÅ taggad!

 

Tänkte att jag skulle skriva lite om jobbläget för senaste två månaderna! Har ju inte gjort det alls, kanske främst för att jag tenderar att se det som en stress att ha ett ämnet jag vet att jag borde skriva om. Det ligger liksom som en tyngd på skuldrorna. Speciellt när det är ett ämne som är stort, där jag inte vet var jag ska börja nånstans. 

 

Alltså dessa två månader har gått så sjuuuuukt jävla snabbt! Varje jobbdag går sjukt jävla snabbt. Kommer på jobb i början av dagen (eller eftermiddan - thank god för stängningspass!!), punchar in, byter om, tar emot ett par kunder, äter lite, snackar lite, så är en egentligen lååång dag slut. LYX att ha ett jobb som upplevs så! :)

 

Nu är dock julsäsongen över (då jag egentigen bara skulle jobbat), och det blir mindre och mindre folk i butiken. Det betyder att inte så många behöver jobba, och eftersom jag kommit in sist lär det inte bli så mycket mer för mig... Jävla depp alltså. Känner att jag lärt mig SÅ mycket om alltifrån VGA-till-RCA-kablar och ljudfrekvenser i hörlurar till Gopro-funktioner och dpi-värden på gameing-musar  eller hur man professionellt lägger på ett skärmfiler på en mobil. I takt med att säljframgången ökar, minskar arbetstiden. Faan alltså... Det suger att lägga ned sin själ i ett jobb, att lägga massa arbete på att läsa på i katalogen med 5000 produkter, uppleva att man faktiskt bemästrar nåt som är as-svårt, för att sedan inte kunna jobba med det så mkt längre.

 

Hahah alltså första dagarna.... Var så jävla nervös. Kunde absolut ingenting om nånting, och var väldigt orolig över språket. Det var liksom filmiskt hur jag, medans jag prismärkte kamerautstyr på hyllan vid kassan, kunde se i ögonvrån hur en kund entrade butiken. Hur jag slängde ett öga bak till lagret där jag kunde se chefen (den enda andra på jobba just nu) gå av och an, pratandes upptaget om nåt över telefon. Som i slow motion registrerade min hornhinna hur kunden, nästan djuriskt, rörde sig längre och längre in i butiken, närmre och närmre kassan där jag står. En fasa tenderade då att stiga inom mig. Detta för att jag med säkerhet visste att kunden skulle fråga  något i stil med "Eg lurer på om dokke er klar över hvilke frekvenser du kan flie icopter beetle?". Dessutom hade jag alltsomoftast inte heller ens ett hum om vilken typ av produkt kunden frågade om. Detta för tjugonde gången under samma dag. Ångest, ångest. ångest.

 

 

Men det var förut! Nu jäävlar är det askul! (Kan bero på att jag jämför med städ -och dagisjobb....). Har verkligen kommit fram till (ännu en gång) att jag älskar att jobba med människor. Framförallt i Norge, där kunderna är otroligt trevliga. 9 av 10 är vldigt personliga, öppna och vänliga. Ingen som kommer in för att reklamera en produkt är sur. OCH såklart gör arbetskamraterna asmkt! Har i princip bara jobbat med killar (kul erfarenhet, har inte gjort det förut), vilket skapar en rätt grabbig, retig, stämning. Alla är mogna men samtidigt jävligt oseriösa och sarkastiska, kanske framförallt chefen som är as-shysst, smart och rolig. Har därmed också kommit fram till att ha människor som fascinerar en runt sig, faktiskt adderar massa inspireration. Jobbet skulle inte alls vara lika kul utan de andra. Lätt bästa jobbet hittills i Norge!

 

Så, all in all, ett par erfarenheter rikare. Hoppas bara att jag kan få fortsätta jobba med de här människorna, produkterna (teknik är ju ändå fett intressant och bra att kunna!), och få fortsätta uppleva att man är on top of the world ;) Svårslagen känsla när man står, ett par timmar kvar till stängning, och har hand om hela butiken själv. Agerar DJ med min egen spotify-lista på hög volym, varvar fix med bankpåsar till att svara på en soon-to-be prao-elev s fråga om jag är butikschef, eller att sälja en kvittering på över 5000 kronor. Prime feeling.

 

Sitter nu och söker jobb som fan. Tänker inte fastna i arbetslöshetens spindelnät igen. Ikke, ikke, ikke. Ska ta och fortsätta med mysig söndagsbrunch. Är inte bakis (wohooo). Har andra här som för tillfället är det, vilket får mig att uppskatta stämningsläget att inte vara det, ännu mer hehehe ;)

 

Glad söndag alla! 

 

 

 

 

 

Har under de senaste dagarna låtit ögonen söka sig igenom mängder med tumblr-aktiga bilder. Soliga polaroid-fotografier som fångat moments av livets alla guldklimpar. Det var längesen jag var inne på Pinterest. Hur som helst, det visar sig att det finns en himlans massa fina bilder av Bergen där. Jättekul! Dessa kan jag ju såklart inte bara scrolla förbi och låta frånvara från bloggen. Here goes

 

 

 

 

 

 

Det är som jag sa till Lisa när vi pratade på skype för ett par timmar sen: Norge/Bergen som fokus har fått väldigt mycket utrymmei den här bloggen. Det är ju en sån stor del av vardagen nu. Det ÄR vardagen. Så, en norgeblogg helt enkelt. Samma sak vad avser att summera året som gått - vi kör bara Bergen (dels också för att det skulle ta tid att summera 365 dagar i ett klipp på 15 min). 

 

En kommentar till.

 

- bättre sent än aldrig (en safe line för alla oss tidsoptimister).