ruedelamode

Phi Phi Island och tusen förväntningar

Kategori: Allmänt

Nu så! Den stora staden var helt okej men vi insåg nog där kärleken till beachen. Storstäder i all ära, men när det kommer till kritan finns det parasoxalt nog inte så mycket att göra. I varje fall inte i de som ligger i Asien. Inga charmiga promenadstråk eller parker (istället hemlösa hundar, halvskumma rökiga gatukök och enorma motorvägar). Shopping är typ det som funkar, och vi är ju på en backpacker-budget kan man säga. 
 
Därför var vi glada att komma till beryktade Phi Phi Island. Så mycket gott som vi hört om den här ön! Paradisstränder, klarblått vatten, berg och dunderbra fest. Fiona pratade om jenka på gatan som engagerat massa folk. Bodyshots, striptease osv in public. Gatan verkade bara festen liksom. En annan tyckte havet var så skitigt att det inte gick att bada i (kan se vad han menade nu i efterhand, havet var turkost men riktigt skräpigt). 
 
Vi hittade snabbt ett bra boende. Ett av de bekvämaste hostelena vi bott på! Fräscht, sköna sängar, draperi att dela av rummet med, spacious och de lärde sig snabbt våra namn då vi varje dag kom och förlängde vistelsen. Vi hittade snabbt vårat favoritfrukostställe, där man för en gångs skull kunde beställa ordentlig västerländsk frukost (cream cheese bagel och youghurt med bär yum). Och, vi hittade vår favoritbar. Eller två... En för lugna kvällar, Carlitosbar med fireshow, och en för förfest, en svensk bar med sjukt goda queen mojitos och dösnygg bartender. Disclaimer: vi hittade ett bekant paradise hotel-ansikte där. Jeppe Fröjd. Vi försökte få honom att  vara med på bild med oss och de svenska killarna vi hängde med. Efter att han spytt absint i baren ryckte vi tag i honom, snackade en del (till Ida sa han att han var på Phi Phi för att festa och ligga, hon frågade "hur går det då?" och fick svaret "inte så bra" Haha). Första dagen på ön visade Erik Segerstedt oss vägen in på ön dessttom. Coincidence, eller en B-kändis-plats? 
 
Allt som allt tror jag ändå vi var förhållandevis lugna. Inte så mycket buckets, snarare barhäng, jenka, livemusik, fireshows. Massa sol och bad på dagarna. Den mesta utflykten var väl att gå till den andra beachen. Nej, men vi gjorde faktiskt ett par turer. Vi hikeade oss den låååånga sträckan upp till the view point som var rätt tuff i 30+ värme. I början gick vi mycket bortåt udden, till andra stränder längs med kusten. Jag lyssnade mycket p1 om den fastspända flickan, läkare som döms för brott och blev allmänt provocerad och arg. Att det ska vara så svårt att hantera psyksjuka? Eller att bara vara läkare eller psykiatriker?
 
Hursom... Vi bokade även in en tur med flera öar. Väldigt bra faktiskt. Vi besökte bl.a. en monkey beach, snorklade i Ao Nang, klättrade på berg och hoppade från 8 m höjd (fyfan säger jag bara! Bland det obehagligaste jag gjort tro det eller ej), besökte Maya Bay (i DiCaprios fotspår där the Beach spelades in) och badade i självlysande plankton när det blev mörkt. Precis som i filmen. Häftig upplevelse!!
 
Finally here... 
Mysiga gator och scene of marias famous hostattack. Dels 1. full mun av äppelshake + akut hostattack rakt i Idas ansikte (splash) följt av 2. Skratt utlöst av den bisarra situationen, som ledde till 3. ännu värre hostattack där det verkar som om hon ska omkomma vänd åt andra hållet där en liten thai-flicka står som fastfryst av rädsla för maria. Svär, det är ett trauma som kommer följa henne genom livet. Så illa var det.
På väg mot andra stränder
Hittepåå
Lekepåå
"Tittar du på då?"
Utanför hostelet
Frokustställe
Klättra ner till ny strand och lunchställe hahaha
 
Alla tre redo för bjudning hos vilken shejk som helst
Utsikt från view point och röd-dammiga fötter
 
På tur
 
That hopp...
 
 
 
Maya Bay. Helt likt filmen även idag, 15 år senare 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: