ruedelamode

.

Kategori: Allmänt

Som ett urblekt gammalt svartvitt fotografi.
Som människorna som ler mot kameran.
Oövervinnliga människor med jorden som sin expermientiella lekplats.
Som fotografen som avslöjar dem följa lusten vart den än bär. Människor immuna mot dömande tankar.
Hon, en betydande del av motivet.
Som ljuset som speglas i rosa kristallglas. Intensivt blänkande i solen.
Som en trygg famn som alltid funnits där, och alltid skulle finnas.
Som en nostalgisk röst med en kärleksfull botten. Harklande, skrattande, ohämmad. En röst som ofta varskodde sig om andras välmående.
Som en pusselbit som passade bättre än någonsin när alla runt omkring var i harmoni. Lyckligheten i egen hög person på varje finare bjudning.
Som kunde varje förväntad rörelse i de fina salongerna, men som gav blanka tusan i de.
Som en pelare att luta sig mot i personlig förvirring. Som en påminnelse om tillhörighet. Det självklara exemplet på vad livsglädje är.
Som en berörande kraft i så många människors liv och barndomar. En byggsten i livspusslen.
Som en skyddsängel.
Som historia.
Kl 05 idag gick en otroligt fin person bort. En person som jag har mycket fint i min barndom och i min egen person att tacka. Farmor, älskade farmor.. jag vet inte vad jag ska göra av mig själv... Du kommer alltid, alltid, alltid att finnas med mig.

Kommentarer

  • Agnes säger:

    <3 Åh jag beklagar. Tänker på dig älskling!

    2014-11-24 | 22:46:07

Kommentera inlägget här: