ruedelamode

Har ångest. Som vanligt.... men mest har jag ångest över att jag inte har skuldkänslor över diverse dumma, dumma, dumma saker jag gjort senaste veckorna. Så mycket dumt som jag gjort. Förut betydde dumt kanske att lägga nyckeln i brevlådan åt Ida och maria (alla fattar väl att den blev stulen sen), eller att glömma alla matlådor man slitit med att laga - utanför kylen under natten. Nu betyder dumt moraliskt fel. Fel fel fel. Men jag har inte så mycket ånger, utan bara en känsla av förakt mot mig själv för att jag tydligen inte har skuldkänslor över saker jag gjort som är otroligt fel. Ingen moral har jag heller tydligen. 

 

Äventyrade en vänskap pga en stupid kille, var allmänt oansvarslös, gjorde nåt dumt med en annan (upptagen) kille med vilken jag borde hålla en professionell relation (kan man ju iofs konstatera att det inte varit på ett tag...). När jag varit ute och flängt i tisdags (varit ute, sovit borta, bestämt mig för att ringa in mig sjuk på jobb i sista stund, (dumt!) kommit hem vid 10 p morgonen) och åkt hem på bybanan missade jag att köpa biljett. Det gör man iofs aldrig här, inte om man åker buss i alla fall, men de som plankar har i vart fall skyss-appen som nödlösning. Det har inte jag. Oturen slog till och jag fick en bot på 750 nok. Yäää. När securitas-vakten bad om min adress för faktura, visste jag inte vad den var (pga precis flyttat), så jäkla pantat haha. Ytterligare en DUM sak. Vem får en bot på bybanen?!??!?!?! Onödig risk.  

 

Låste inte dörren till lägenheten innan jag lämnade den för äventyr ute på byen i lördags (hade ingen nyckel så varför skulle jag? men borde kanske sagt till de andra att de skulle låst efter mig). När jag kom hem bakis på söndag eftermiddag reagerade jag inte ens på att det var bombnedslag och kaos-stök i kollektivet. Det brukar ju vara det... (var antagligen dessutom halvt chockad över alla dumma grejer som hänt). När jag varit inne på mitt rum i kanske en timme, på skype med kompisar, knackar Tale på och ba "Sofia kan eg snacke med deg, det er veldig viktig". Så säger hon på ett väldigt rakt sätt "det har varit inbrott här i natt". Nicklas och Andreas har fått datorer, headset och andra tillbehör för 15-20 000 vardera stulna från sina rum. Nyklarna till tales moppe sitter i tändningslåset så de har antagligen försökt stjäla den men misslyckats (hade varit 100.000 borta om det varit så!). Dessutom ligger det en pistol slängd på golvet i vardagsrummet. Vet inte om det är ett soft gun eller en riktig, men oavsett så kunde den gjort ganska mycket skada om Tale eller Adrian, som var hemma och sov under tiden för inbrottet, hade gått upp för att kolla vad det var som lät. Nu får vi inte röra nånting förrän polisen kommit (kan vara bevismaterial). De har tydligen ringt polisen massor med gånger, men de verkar aldrig komma. Eller bry sig särskilt mycket. Så jäkla obehagligt. Alltså fy faaaaaaaaaaan

 

Men vi bor ju i Bergen. Vardagsmat. Framförallt om man bor precis vid parken, drogernas/ langarnas /heroinmissbrukarnas /illegala marknadens högkvarter. Känner mig lite rädd nu... ska göra aaaallt för att se till att ALLTID ha dörren låst. Även på dagen. Tur att inte jag blev bestulen på nåt. Men dodged a bullet där... Och obehagligt om jag hade varit hemma för jag hade antagligen gått upp och kollat vad det var som lät. Never again alltså. Så jäkla dålig stämning här hemma nu, alla verkar skylla på varandra över vem som var dum nog att lämna dörren öppen under natten. Förstår verkligen att folk är pissed, för det suger verkligen för de som råkade ut för stöld. Men det är lite jobbigt att vara här nu. Framförallt för att jag har dåligt samvete över att det kanske var jag som gick sist.

 

Jajaja... drama, drama. Lots of drama. Som vanligt här... fast ändå är jag så jäääääävla uttråkad att jag vet inte var jag ska ta vägen. Just pga det kommer jag säkert fortsätta att göra dumma saker. Det tror jag.

 

Fan.