ruedelamode

Tänkte att jag skulle skriva lite om jobbläget för senaste två månaderna! Har ju inte gjort det alls, kanske främst för att jag tenderar att se det som en stress att ha ett ämnet jag vet att jag borde skriva om. Det ligger liksom som en tyngd på skuldrorna. Speciellt när det är ett ämne som är stort, där jag inte vet var jag ska börja nånstans. 

 

Alltså dessa två månader har gått så sjuuuuukt jävla snabbt! Varje jobbdag går sjukt jävla snabbt. Kommer på jobb i början av dagen (eller eftermiddan - thank god för stängningspass!!), punchar in, byter om, tar emot ett par kunder, äter lite, snackar lite, så är en egentligen lååång dag slut. LYX att ha ett jobb som upplevs så! :)

 

Nu är dock julsäsongen över (då jag egentigen bara skulle jobbat), och det blir mindre och mindre folk i butiken. Det betyder att inte så många behöver jobba, och eftersom jag kommit in sist lär det inte bli så mycket mer för mig... Jävla depp alltså. Känner att jag lärt mig SÅ mycket om alltifrån VGA-till-RCA-kablar och ljudfrekvenser i hörlurar till Gopro-funktioner och dpi-värden på gameing-musar  eller hur man professionellt lägger på ett skärmfiler på en mobil. I takt med att säljframgången ökar, minskar arbetstiden. Faan alltså... Det suger att lägga ned sin själ i ett jobb, att lägga massa arbete på att läsa på i katalogen med 5000 produkter, uppleva att man faktiskt bemästrar nåt som är as-svårt, för att sedan inte kunna jobba med det så mkt längre.

 

Hahah alltså första dagarna.... Var så jävla nervös. Kunde absolut ingenting om nånting, och var väldigt orolig över språket. Det var liksom filmiskt hur jag, medans jag prismärkte kamerautstyr på hyllan vid kassan, kunde se i ögonvrån hur en kund entrade butiken. Hur jag slängde ett öga bak till lagret där jag kunde se chefen (den enda andra på jobba just nu) gå av och an, pratandes upptaget om nåt över telefon. Som i slow motion registrerade min hornhinna hur kunden, nästan djuriskt, rörde sig längre och längre in i butiken, närmre och närmre kassan där jag står. En fasa tenderade då att stiga inom mig. Detta för att jag med säkerhet visste att kunden skulle fråga  något i stil med "Eg lurer på om dokke er klar över hvilke frekvenser du kan flie icopter beetle?". Dessutom hade jag alltsomoftast inte heller ens ett hum om vilken typ av produkt kunden frågade om. Detta för tjugonde gången under samma dag. Ångest, ångest. ångest.

 

 

Men det var förut! Nu jäävlar är det askul! (Kan bero på att jag jämför med städ -och dagisjobb....). Har verkligen kommit fram till (ännu en gång) att jag älskar att jobba med människor. Framförallt i Norge, där kunderna är otroligt trevliga. 9 av 10 är vldigt personliga, öppna och vänliga. Ingen som kommer in för att reklamera en produkt är sur. OCH såklart gör arbetskamraterna asmkt! Har i princip bara jobbat med killar (kul erfarenhet, har inte gjort det förut), vilket skapar en rätt grabbig, retig, stämning. Alla är mogna men samtidigt jävligt oseriösa och sarkastiska, kanske framförallt chefen som är as-shysst, smart och rolig. Har därmed också kommit fram till att ha människor som fascinerar en runt sig, faktiskt adderar massa inspireration. Jobbet skulle inte alls vara lika kul utan de andra. Lätt bästa jobbet hittills i Norge!

 

Så, all in all, ett par erfarenheter rikare. Hoppas bara att jag kan få fortsätta jobba med de här människorna, produkterna (teknik är ju ändå fett intressant och bra att kunna!), och få fortsätta uppleva att man är on top of the world ;) Svårslagen känsla när man står, ett par timmar kvar till stängning, och har hand om hela butiken själv. Agerar DJ med min egen spotify-lista på hög volym, varvar fix med bankpåsar till att svara på en soon-to-be prao-elev s fråga om jag är butikschef, eller att sälja en kvittering på över 5000 kronor. Prime feeling.

 

Sitter nu och söker jobb som fan. Tänker inte fastna i arbetslöshetens spindelnät igen. Ikke, ikke, ikke. Ska ta och fortsätta med mysig söndagsbrunch. Är inte bakis (wohooo). Har andra här som för tillfället är det, vilket får mig att uppskatta stämningsläget att inte vara det, ännu mer hehehe ;)

 

Glad söndag alla!