ruedelamode

VARDAG

Kategori: Allmänt

Hmmm:ar för jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Har ju inte skrivit på flera månader, troligtvis (eller?). Det känns liksom som om det är en annan tid just nu, ett annat liv, en annan vardag, en annan person som skriver. 
 
För två veckor sedan åkte Maria hem. Så JÄKLA JÄKLA tråkigt!! An end of an era verkligen... Det blev liksom som startskottet på en större insikt om att det här underbart härliga och befriande norgeäventyret snart är över. Om två veckor åker ida, en månad därefter åker jag. Lyckligtvis har vi bokat australien i september (yeeeeeeeeeeeeeeey!) så det är bara från juni tills dess som blir en sugig tid haha..
 
Skitsamma. Ville mest bara utföra nån form av update, samt sätta ord på hur annorlunda tiden som är nu är i jämförelse med hela den långa sega hösten som nyss var. I och med insikten om att vi snart ska hem har jag och Ida anammat nån slags screw-it-attityd. Vi kör AW:s på uteserveringar, middagar ute trots att vi inte egentligen har råd, bakis-bruncher i soliga parken/festplassen, spontanutgångar mitt i veckan som slutar i efterfest till 7 när man börjar jobba 8, och så vidare. ÄLSKAR det som är nu. Kunde inte livet bara vara så jämnt?
 
Mitt i all denna smet (för vardagarna är verkligen händelserika nu (kan bero på att det är varmt och soligt och att man typ vaknat)) hade vi seriöst en av de mest intensiva veckorna förra veckan. På tisdag eftermiddag när jag slutar jobbet ser jag att Ida ringt mig massa gånger samt sms.at "var är nyckeeeeeln? La du den inte under krukaaaan?". Jo. Turns out, den är borta. Så vi kommer inte in. Klockan börjar bli kvällstid och vi står utelåsta utanför vår port i äckliga jobbkläder och med åtta timmars arbetsdag på huden. Såå slitna. Sanningen slår som en bomb ner över oss (eller nej, vetefan om den gjorde det för vi var nog för trötta för att ens bry oss), att vi måste ringa några gamla ragg/hemsläp/nya grill/chillhäng-killkompisar ifrån en vecka tidigare (också svenskar). Hur desperat? Lyckligtvis var de på byen och hade bil, så vi mötte upp dem, drog till oss, bankade lite på dörren, åkte förbi mataffären ute på vischan vid dem, och sen hem till lyan i Minde (???). Slutar med att vi kollar 3 filmer, jag däckar i en av deras sängar, Ida med, för att sedan vakna av larm vid 5 på morgonen och ta bussen in till Idas jobb genom morgondimman vid 6.
 
Galleriet som hon jobbar i är stängt för allmänheten, så jag sitter som ett smit-mongo i lobbyn på BIT i gammalt utkletat smink och med kurrande mage (ingen frukost of.c. eftersom allt är stängt medan resten av världen sover). Är så sliten att jag knappt ens orkar freaka ut över att vi fortfarande inte kan komma in till vårt hem och våra saker, ta en ren dusch och äta mat. Dessutom är denna morgon valborgsmorgonen, vilket är lika med min 20-årsdag. Hurra för mig. Och klockan är lika med att jag ska ut till Teknikmagasinet på Vestkanten och jobba om fem timmar. Morgonen spenderas därför frenetiskt googlandes på mobilen före batteriet dör, fram och tillbaka till lägenheten för 3G på i Galleriet och fota låset på lägenhetsdörren så att olika låssmeder jag pratar med ska kunna uppskatta pris på att byta lås och få in oss. Fyra tusen kronor landar det på. Hurra igen.Tillslut, av ren tur, springer jag in i en tjej i huset vi bor i, som är ansvarig för lås och nycklar. Hon lägger in en beställning på ny nyckel till oss, som vi ska få samma dag (puuuuuuuh), bara det att nyckelstället stänger kl 16 och jag vid den tidpunkten måste åka NU NU NU till jobbet och Ida jobbar till 15.30. Vet inte vems sida turen var på, men inte var det våran. Slutar med att Ida får ruscha ut till nyckelstället med taxi och hela schabraket, vi kommer in i lägenheten på kvällen. Vi är båda helt döda, men ändå taggade på utgång och att fira mig.
 
Mitt i förfesten ser jag att jag har massa missade samtal ifrån både mamma och pappa. Jag förstår direkt att nånting har hänt hemma. Nånting som absolut inte är kul, och nånting som jag absolut inte har fog för att bära just där och då. Några timmar däremellan satt jag vid telefonen och fasade historiens mest dåliga nyheter som skulle kunna vända allt uppochner. Lycklitvis fick jag tag på henne, pratade och medlade fram och tillbaka, och allt löste sig. I lugnet efter stormen som följde gick jag och Ida sedan på vingliga ben på jakt efter en adress för förfest med några av Idas jobbarkompisar + andra svenskar. Efter att ha pissat vid kommunhuset och blivit uppringd av killarna flera gånger gav vi upp i letandet och drog till Finnegann's ölhak, dansade vidare till Metro, och somnade en timme eller två hos killarna igen, för att sedan gå upp vid 7/8 för att åka hem och möta upp mamma och Ebba som kommit till Bergen för att hälsa på och turista. Tror jag aldrig sovit så lite på tre dar som då, och aldrig varit så sliten. Svär, jag är fortfarande inte återhämtad... haha.
 
Med allt detta i bagaget är det inte konstigt att jag, kommande skift på teknikmagasinet, begick ett stooort misstag. Trots upprepande tillrättavisningar från min chef, placerade jag en dyr mobiltelefon (alltså en produkt) under disken, där den med 100% sannolikhet 15 minuter senare kommer att vara snodd (så mycket lodisar som det finns i Bergen och i sentrumet). När stressen av massa krävande kunder i butiken, med mig som den enda på stängningsskift, dött ut, kom jag på var jag lagt den. Så jag kollade där, kollade överallt i hela butiken, började leta och rota som en galning, men inga spår av den... Tror jag aldrig haft sån seriös ångest i vad jag ska ta mig till. "Ska jag ringa och förklara, och riskera att framstå som att jag stulit den själv?" "Eller ska jag låtsas som ingenting, men kanske bli påkommen senare?" Så jag ringer. Fyfan vad vidrigt det var. Trots att jag vet att de haft så mycket stölder att de riktat misstankarna på butikens få anställda (jag har till och med fått lämna in min nyckel och fått ny kod till larmet), så ringer jag. Eller kanske på grund av det. Jag vet inte. Min chef, som annars alltid babblar på, svarar med tystnad. Helt tyst, efter att jag med darrande röst ringer och säger att det är mitt fel att en telefon värd 5000 kr blivit stulen, lika lätt som att knäppa med fingrarna. Allt jag får till svar är bara "............................................................................det här är inte bra Sofia". När jag kommer hem är jag utom mig av skuld och ångest över att jag nog kommer få sparken, få anklagan om att jag är en sham och lögnare som stjäl varor värda tiotusentals kronor ifrån mitt eget jobb. På förmiddan dagen efter, när jag före jobb droppar av nya nyckeln till Ida på BIT vill jag gå in på toaletten och kräkas. När jag sedan gått av bussen, svängt in på Vestkanten sentrum och väl ser butikloggans konturer på håll, är det fem-sex personer på jobb. Alla de sarkastiskt retande killarna på tm, plus min chefs chef. Då vill jag dö. "Varför är dem där? Det är normalt sett jag och MAX en till". Inte nog med att jag nu kommer få sparken, jag kommer också få historiens utskällning, förhör, polisanmälan osv osv. (tankarna ballar iväg). Jag säger bara kort hej, smiter förbi de andra bakom disken, bak på lagret för att hänga av mig väskan. På golvet sitter Kjetil (chefen) bland massa småprylar och flinar. "Heeeeeej"........ Jag skäms som fan och vill bara sjunka genom golvet. Är så utom mig av skuld att jag direkt utropar "HAR NI HITTAT TELEFONEEEEN?!?!?" Mera flin till svar. "Men vafaaaan svara då!!! Vad som helst!! Om ni ska "ta en prat" med mig, bara gör det nuuu!!!!!" tänker jag. Så väntar allmänt vardagsbabbel från hans sida och dumma frågor, innan han tillslut säger att de imorse fann telefonen helt enkelt liggandes på hyllan för saker som är lagt undan (jag har alltså glömt att jag la den där), och så skrattar han att "dette er blant det kulaste på lenge, eg skall til og med ringe deg om ett år och skratte i luren för det är så morsomt". 
 
Världens urladdning.
 
Nu har några fler halvt händelserika dagar gått. Har bl.a. varit och hälsat på i kollektivet som jag ska bo i under juni när Ida åkt, samt jobbat MASSAAA på starbucks. Kul jobb, men börjar bli lite trött på att ta kundernas skit bara för att de inte kan säga tydligt vad de faktiskt vill ha. Dumma människor. Ikväll tänkte vi egentligen satsa på lite tisdags-spontanitet och gå på Quiz-kväll på Brukbar. Ida ligger och sover i sängen (tro mig, det där var jag för två timmar sen så borde inte klaga) så vi får väl se... I helgen satsar vi igen på mega-utgång. Man blir typ rastlös efter bara en dag sedan man varit ute och flängt när man är i en period som nu - att det händer mkt. På lördag är det 17 maj villket är årets STÖRSTA FETASTE DAG. Norges nationaldag firas som inget annat ens går att jämföra med i Sverige. Ser fram emot det, fast jag jobbar både fredag (också fet utgångsdag då vi ska ut) och lördag tidigt. Blev lite för packad i helgen för att kunna komma ut (största besvikelsen, vi har dansat non-stop helt patetiskt till mega-dunk musik hemma för att vi har dansbehov), så i helgen då jäääävlar. Ida flyger in en kompis också, så det kommer bli fett. 
 
Nu ska jag sova lite, äta lite, städa lite, och all annan skit som dessvärre också är en del av vardagen, men som inte varit det på ett par veckor nu - så liiiiite att göra.
 
See ya laters skaters (förhoppningsvis - man vet aldrig med oss - som det hållt på hittills skulle vi gott kunna bli kidnappade nästa vecka eller nåt i den stilen).
 
Hadet!
 
Påskfirande! Grilla grillaaaaaaa
Påskafton-mat med påskäggsjakt till efterrätt 
 
En av massa underbara solnedgångar i hamnen som vi kommit springande till...
Macka med skinka och ost. Det blir mkt macka med skinka och ost nu. Orka laga mat!
Knytis i hamnen... 
... efter att vi varit på ett frisör/stylistevent där vi fått produkter och Maria fått ny frisyr (!) 
Snabbvisit hemma med HP-skrivande, köp av ny dator samt middag på AGs
 
Hemma i Bergen. Standard-syn.
Ääääälskar att det för det mesta är sånt här väder, och MASSA folk ute (spec russ/norska studenter). Bergen är underbart på våren/sommaren :)
Spontan-drinkar på Friday's 
 
 
 
Jobb jobb jobb
 
 
 
Sola i hamnen och käka cookies från Starbuck's (det positiva med att jobba kvällskift = får ta med sig massa hem) 
Såå mkt snapshat på jobbet (tm) att jag inte ens orkar
En AW
Förfest
Fika på pensionärs-fiket i Galleriet efter jobbet
 
7/11s somriga youghurtglass
Det blir mkt promenader nu
"Wanna grab a lunch break" på starbucks
Hopplöst utelåst, väntar på att nån ska komma och öppna så jag kan fota låset
Nödlösning/sleepover hos killarna. Ida tar över satsiga gameing-rummet
Ebba och mamma på besök...
...innebär massa fika.
Nån utekväll
 Årets första dopp. Norge-style bland Hurtigruterna
 
Svettigt med bakis-pizza i parken vid festplassen i söndags
 
Förra veckans låt på repeat hemma i lilla lägenheten:
 
Denna veckans låt på repeat: 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: