ruedelamode

Welcome home

Kategori: Allmänt

Heeeeeeeeeej!

Nu sitter jag hemma. Hemma. Men inte hemma som i där my heart is. Nu går det att säga, en gång för alla, Gili är fan så hemma man kan känna sig. Fyfan vad jag saknar den där förebannade platsen. Eller människorna såklart! Det är ju dem som gör att man känner sig hemma, som får en att känna saker. Vet inte riktigt hur jag ska klara tre månader i skit-stockholm så som jag känner nu.

Borta i Indonesien finns mitt hjärta, vår Gili-family (eller ja, nu har alla de ju också åkt), våra indonesiska brothas and sistas, min kära bambu-säng, alla uppdruckna bintang-flaskor, doften av solkräm och svett (tro mig den är härlig!), de fina texterna om livet på toalettväggen (fortfarande bali-belly haha så saknar något att göra på toan), dundermysiga roof-topen, poolen, Lava-bar, banana pancake-frukosten, vodka jossen, nejlika-cigaretterna, stranden med oändliga rader av restaurangernas bean bags, det strömma klara vattnet, glass bottom boats’en, korallerna vi ger till varandra i present under vattnet, gruset längs vägarna, häst och vagnarna, matmarknaden, valium & svamp, pop’igt peppig musik osv.

När vi kom till Gili bestämde vi oss för att bo ett par dar på annat ställe än vårt Gili Hostel, mest för att spara pengar. Eller såklart, varför annars? Gili Hostel är ju heaven on earth. Det är precis som Charlianne i vårt rum sagt: Gili Hostel’s a rollar coaster of emotions. An absolute ball, you meet true family and its not good bye! Vi bodde i alla fall några dagar på banana leaf längre in på ön. Första dagarna gick i princip ut på att vi skulle söka högskola, så det var ingen supertid. Vi promenerade mycket inåt öns mitt och spekulerade städer bland hästskit och multnad jord. På kvällarna åt vi pesto-pasta och pratade kärlek. Första riktiga superkvällen vi gick ut fick vi båda riktigt bra fylla, pratade med massssaaaaaaaa och hade skitkul. Ända tills en kille brevid mig inne på Rudys blev knuffad, ramlade på mig och jag föll rakt på kanten till ett trappsteg i sten. Där tog min resa slut för en dag eller två. Eftersom jag dels fick kroniskt svårt att andas pga smärta och hade svårt att röra mig, blev jag rätt nere och typ tappade allt hopp. Det var ju självklart att revbenet var brutet. Jag kunde känna hur det stack ut, jag kunde inte harkla mig, hosta, nysa, prata högt, sitta upp utan att jag kände en kniv i ryggen osv. Om man inte bryter revbenet av att falla sådär, säg då vad som bryter ett revben. Fyfan för den smärtan. Men med dagarna blev det mirakulöst bättre. Efter ett par dagar var vi igång igen. Sola, bada, hänga i Gili Hostel-poolen, Lava-häng och översocialiserande. En kväll öste vi järnet på Jiggy Jigs, blev bjudna på födelsedagsfest en vecka framåt och joinade ett luxuöst pool-party hos ett par svenska killar vi träffat förut på immigration på Lombok.

Bara dagar senare entrade vi sista perioden på Gili Hostel, kanske nånsin! Och sista perioden på resan. Vi tog vårat pick och pack (jag stånkande och stönande pga skadat revben) och flyttade över till vårt andra hem igen. Vi fick som alltid ett jättevarmt välkomnande där de anställda släpper alla bestyr och kommer gående med öppna armar ”welcome home”….. Ardi, G’day, Joe, Margarita, Adi och Ellie. Så jäkla härliga! Med humöret på topp installerade vi oss i rum 6 och konstaterade att nu har vi bott i alla rum utom 1an. Woooo! Väl medvetna om att flera bekanta Gili-ansikten också skulle komma samma dag, räknade vi till att det fanns 4 lediga sängar i vårt rum. Jag ba ”Ida jag slår vad om att de kommer att bo här. Definitivt, I swear.” Oh no… Det skulle bli för intensivt att bo i samma rum, det visste vi. En timme senare ser jag en frilla jag känner igen genom fönstret, plus röster, ja ba ”Oh fuck”. Vi var faktiskt rätt nervösa. Det här är alltså människor vi tycker om väldigt, väldigt mycket om men inte sett på tre månader. De skulle kunna ha blivit Darwin’ized med cowboy-hatt, rött skägg, gått upp i vikt, ändrat personlighet, inte fan visste vi. Nervositeten gjorde en typ 10 år igen där ett tag. Det var dock bara Jimbo-bimbo och hans brittiska lads till vänner. Inte lite högljudda. Pustade ut lite och insåg att det här kan fan bli jäääävligt bra. First thing hälsade vi allihopa på alla och pronoucned us the Gili crew mer eller mindre. Tjejerna som vi inte träffat förut var jättetrevliga, Jimbo är ju Jimbo alltid lika shysst och spårad, och hans vän Jordan blev direkt vår bestie för resten av tiden. Skönaste killen ever. Första som hände var att killarna lyfte våra strandtennis-racketar för att se vem som kunde slå den andra hårdast. Ena racket gick såklart i två delar, och Jordan vart skyldig oss varsin Bintang. På den vägen var det. Första dagarna präglades av smärta i revbenet på grund av att Jord den jäveln aldrig ville hålla mun och sluta vara så fruktansvärt rolig... ”Ann dejg fick george eit breff…” överdrivet inlevelsefullt och ackompanjerat av pervo-miner när de skulle läsa baksidan på Idas svenska bok. ”The bokken”. Blev rutin för mig att gå ut ur rummet då och då pga höll på att omkomma av skrattattacker. Varje dag.

Kvällarna fortsatte i samma anda. Alltså jag kan inte säga det nog – världens underbaraste rooftop-häng. Shot på shot på shot, reggae-toner, twerk, selfietime, många skratt och mycket lycka. Framåt morgnarna väcktes huset av att antingen Jimbo eller Jord dunsade in genom fönstret pga glömt dörrkoden, såg sig förvirrat om i rummet, mötte ens sömndruckna blick och kom fram med lättade ögon ”Sofiaaaaaaa”. Händer på ansiket ”Sofiaaa, sofiaaaa”. Sa man ”No!” vändes fokuset hos dem till nån annan i rummet. Fördelen med att ligga närmast dörren? Hmmm… Jordan hittade sin grej efter att ha vinglat till lite vid ens säng ”oupps I fell down here! Sorry.. Im gonna spoon you now, i need a little bit of love and you too so lets spoon ok?” Varje kväll. Medan vi andra höll igång med bintangs och Jord’s pervohumor i poolen, däckade Jimbo på stengolvet i rummet med en öl i ena handen och zanax i den anda. ”He’s too fokking pissed to climb up his bed” förklarade Chelsea. Varje dag. Piller-bruket kom dock till good use när Jimbo hjälpte mig och Ida att köpa smärtlindring till mitt revben. ”Whott you want? Zanax? Valium? Tramadol? I know the best fokking place you cn get it fkn cheap” I nån slags fylle-slalom och zanax-dimma hjälpte han oss dit i varje fall. Råfull och hög som ett hus. Älskade vän som ställer upp i vått och torrt! För mig vart nästkommande dagar lite blurriga, tramadol skulle vara i nivå med morfin men jag kände mig snarare typ svamppåverkad. Ingen bra skit det där…

All kaos aside, väntade vi fortfarande på två Gili-oldie-friendies. Ida och jag härjade runt i havet eftersom vi varit i poolen timtal varje dag med J&J och tjejerna från rummet. Vet inte om jag var hög på tramadol eller nervös inför dutch-killarnas ankomst men gud alltså jag fick knappt en minut återhämtning mellan skrattsalvorna när vi badade. Mestadels pratade vi om Jord, världens roligaste människa från vårt rum. Hur är det möjligt att en person kan vara så rolig att man håller på att omkomma av skratt även när man återger hans skämt för fjärde gången? Vi släntrade fram i fuktiga saronger och med solkrämsinkletade ansikten till poolen på hostelet, och ba ”Nääämeeeeeeeennn!!!!” vid åsynen av Oscar och Remco med en öl i handen och breda smil på ansiktena. Dutcharna kom alltså. Jag vände pratade i och för sig mest med Jord och Jim som härjade och brottades i andra änden av poolen. Lite för nervös för att prata djupare med de två vi väntat in, än om hur resan varit haha… Resten av dan spelade vi beerpong i poolen med svenskarna Paolo och Christoffer vi träffat dagarna innan, och snackade tveksamt med våra nykomna dutch-killar. Jag krängde på Jimbo och tjejerna medan Ida och Oscar försonades (för att vara mild i orden). Jag lämnade poolen, gjorde mig iordning, tjatade på Ida att komma, kände timmarna gå, pratade med rooftop-gänget, tjatade igen, stoppade folket i grannrummet för att ”Nu är det fan på tiden att vi hälsar på varandra”, letade efter folk som inte betalat till burgerman i poolbaren osv. Tillslut köpte Ida och jag i alla fall kvällens pizza, laddade med en vinflaska, alvedon, och tog stegen två åt gången i trappan upp till rooftop. ¨

Vanliga rutinerna där går typ ett: ”Hiii Ardi/Gday” eller vem som står i baren, ”Apukabaar”, lite skitsnack, ”kan jag få tända min cigg på spisplattan?”, ”Hmmm happy hour lets see, 6 vodka joss och en buy one get one vodka redbull”, slurp slurp, snacka skit med några som står brevid, slänga sig bland kuddarna med nytt gäng folk man pratat med igår, känna spriten värma halsen, skratta massa, skrika lite, eventuellt dricklekar, massa mer skratt, se till att prata med alla nya, ställa sig upp, gunga i takt till musiken lite, se ut i natten och känna hur allt är jävligt bra just nu, grinda mot Jimbo och försöka lära sig hans skitsnygga twerks, motvilligt halsa ölen han häller i halsen på en och säga ”Fokk rite I can drink all”, svänga bort till nåns mobil vid stereon, råka gå rakt in i Jordans roliga minspel och prata om jag vet inte vad, bara skratta massa, byta till one direction på stereon (jag och Ida ALLTID), märka båda två att the dutch har kommit, flänga vidare runt bland folk och konversationer, blablablablabla, känna en bekant hands smekning längs ryggen och ett skäggstubbigt nafs i örat, och- återigen - konstatera att livet är ganska så jävla bra just nu. Alltid med min andra halva, Aijda (nytt namn) i sidan. Min bästa partner in crime, galna bollplank, alltid source för skrattflabb och knasiga idéer. Saknar dig already!!!

Sista veckan blev alltså mycket kärlek och närhet, skratt och gråt. Jäkla bergochdalbana i känslor och att det alltid ska bli så himla intensivt på den där jäkla ön! Spenderade dagarna i hans famn i havet varvat med skratt och bus till J&J och Ida + Oscar i poolen, nätterna med benen slingrades runt hans bland hans lakan och kvällarna i extas över galna fylleidéer och nya människor. Intensivt. Våra två sista kvällar var fan helt sjuka i huvudet. Ida and I drack lite för många joss, delade på en halv pizza, skrek av glädje för strömavbrott, Jimbo kopplade in beats-högtalaren, jag skrek till Jordan att nu får man dansa hur jävla sjukt man vill för att ingen kan se en i mörkret och vi alla öste som fan i rummet till gamla 90-tals hits. Raveeeeee. När strömmen återgick sprangs det runt i rummet och på nån vänster hade Ida ner hela den tunga stegen till ena överslafen. Oups. Chelsea ramlade ner från den andra stegen, Jimbo skrek efter Jordan, jag svarade att han is taking a shit, varpå Jim ba ”whathefoookkkkkk no time for that fokin shit get your assup drinking jord!!!!” och sparkar upp dörren.  Tro mig när jag säger att Ida och jag påverkats av deras språkbruk. Vet inte hur många jag sa ”fokkoffff” till under veckan… Sekunderna efter hörs ett gäng höga röster utanför längs trädäcket, och Remco kränger sig in genom fönstret (alltså jäkla kod att ingen ska lära sig dem?). Flera ölflaskor i glas krossat mot stengolvet när han ramlar in, skrik hörs, han hoppar på Jordan och Jimbo ger sig in för att boxas lite. Killarna slutar upp med sönderrivna kläder, iskallt vatten jag öst på dem under tiden, strandtennisracketarna åker fram igen, Oscar filmar, andra jublar, jag och Ida skrattar, och senare nästa dag får jag höra att Charlianne trampat i glaset, blödigt massa och svimmat. Helt sjukt.Och dagen efter hänger vi, både jag och Ida väldigt väldigt bakis i havet, efter frukosten, med Remco och Oscar solandes uppe på stranden. Sjukt bakis. Usch vi kunde knappt göra nånting, och det hela slutade upp med att en av oss kastade upp illgul vodka joss i havet ett par gånger. Sörjan flöt först tillbaka och sedan vidare med strömmen bort till andra badandes turister. Nåja, varför inte bidra lite till paradise-idyllen? Jossen måste ju ta vägen nånstans. 

Hursom blev det en massa fekke på rooftopen efteråt, dans, skratt, mys osv som vanligt. Men alla var där, alla var samlade, alla var glada och vi tog underbara bilder och videos. Sista kvällen gick i samma spår, alla samlade, alla delade på min hot dog från Jiggy Jiggs (tror aldrig 7+ personer ätit av samma korv?), jag och han körde bl.a. B12 med eld., jag och Ida öste som fan på Blue Marlin och vi gick båda till sängs hyfsat tidigt för att ta båten därifrån 3h senare nästa dag. Jag mådde rätt dåligt dock (lite mkt dricka och lite bakis från gårdagen) så slutade med att jag gick hem själv. Där låg tjejerna i rummet och skypeade kl 4 på morgonen i Idas säng och förklarade för utomstående hur jävla sjukt Gili är. ”This is the most fokked opp island a’v evah been too!” ”There even no fokkin police, and this place Scallawags has the best fokkin beef……..”. En halvtimme senare var det inte lika glada ord längre. Den ena tjejen i vårt rum har seriöst aggressionsproblem på fyllan. Var nog ett av de obehagligaste bråken jag hört dem emellan. ”I fokkin haaaaateee you, you a fokkin bellend, I have no respect for you, you make us all look like fukking idiots!!!!!” Youre a fokkin BITCH!” Så smälldes det i dörrar osv. Fick inte mycket sömn där… vissa personer har verkligen inga gränser och ingen integritet kring hur mkt man vill blotta sig och sina vänner framför andra. Aja, det är deras problem. De bad om ursäkt efteråt och Charlie är faktiskt sjukt trevlig och kärleksfull med sina frågor om allt verkligen är bra och spontana kramar.

Dagen efter när vi tidigt kom upp på rooftopen för frukost låg Jimbo där helt utslagen. Förstår honom, inte kul att ligga och lyssna på det där och omöjligt att rå på genom att lägga sig i. Vi hade nog båda, jag och Ida, tankar på att vi kanske skulle råka på Remco och Oscar på nåt vis igen på morgonen. Såklart inte, klockan var 06. Så vi hoppade på båten till Lombok med tunga hjärtan och gråten i halsen över att behöva lämna en sån underbar plats och så underbara människor. Därefter tog vi fyra flyg, tre mellanlandningar, en hel dag på Heahtrow desperat letandes över flyg till Stockholm för under 3 000kr. Därefter Arlandas välkomnande skyltar, massa konstiga känslor, och finally hemma. KONSTIGT. Fortfarande konstigt. Sju månader utomlands, utan familjen, och med flera intensiva perioder som de på Gili. Det går inte att sammanfatta, men det är det sjukaste jag varit med om. Jag har bränt över 100 000 kr på den här resan, men jag har haft the time of my life. Jag har känt alla känslor man nånsin kan känna, varit hög på alltifrån lycka till svamp till adrenalin, har träffat så mycket underbara människor och jag kan säga att jag älskar varenda fokkin en. Jag kommer gråta. Massa. Massa, massa, massa. För jag är så fruktansvärt lycklig att jag har fått uppleva det här, att jag hittat en ny familj och att vi valde att göra det här istället för att plugga. Kan inte komma på nånting som får en att växa så som att resa. Att träffa lycka, iver och galenskap personifierad i olika människor som man kommer minnas för livet.

Jag vill aldrig ge upp det.  

  
 
 
 
 
 Banana Leaf 3
Istället för välkomstdrink från Margarita 
 
 
 Joe och Ardi
 
 Soluppgång!
 
 
 
 Mojhitos!
 Film time
 Vi köpte drinkar på Evolution bar och när spöregnet satte igång fick vi så bråttom över till andra baren mitt emot att vi glömde betala drinkarna. Oups. 
 
 
Sunset swings 
 St. Patricks Day!
 ...och jag fick en Leprechaun målad på axeln som vart om-målad 3 ggr pga råkade gå in i andra så det tillslut bara vart klet kvar...
 Strandhäng all
Bästa rummet bästa rummet 
 
 "Swedish girls like the English penis in and around their mouths" - Jordan 14 år.
 
 
 Osky Posky! Efter att Jordan fått höra kommentarer om likheten till Oscar fick Ida ett nattligt besök där han klädde ut sig till killen ovan, och sa "Hiiiii i'm Osky Posky, Im here now, lets spooooon" och så vidare... Hahah
 
 
 Rappear? Försöker imitera Jordans miner?
 
 Team picture!!!
 
 "Gili you are just as beautiful as you are crazy". True words
 Jordan, Jimbo, Chelsea, G'day. Järngänget!
 
 
 
 Out and about
 "Såhär känner vi inför att söka högskola från andra sidan jorden..."
 Morgon-mys
 Kvällsmys
 "Varför gå in genom dörren när man skulle kunna gå här?"
 Family! Rooooom!
Fönsterolja?
 Vi käkar pizza, andra käkar svamp.
 
 
 Iscensätter Robinson
 
Loads of Chicken Satay! 
 
 
En hel del snorkling och sköldpaddor 
Lyx-bakis-frukost
 Vem hade slängt sig i lampan?
 LAVA!
 Hatten-vin!
 
 Alla förbereder sig för kvällen på olika sätt...
 Game on...
Selfie-time 
 "Määh!"
 
 
 
 Jäklar vad den där eskalerade sen... (och en full dansk som flippade lite)
 Mohahaha
 
 
 
 Älskar de här alltså! Margarita såå söt 
 
 Lite väl mycket pizza
 Jimbo så lik nån här!!! VEM??
 
 
 
 Pool-fest i alla fall
 
 
 
 Däckad efter lååååååång natt
 Wiiieee
 
 
 
 
 
 
 CREW
 
 
 Yeah right att det blev så...
 
 Mellan flights med sorg i själen :'(
 En del sömn att ta igen
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: