ruedelamode

Börja med att läsa den här texten. Muchos goodos

 

Är precis hemkommen från jobb, och jag har EN tanke jag vill sända ut to the universe. Alltså det här med tid. Jag har ju den senaste tiden jobbat med att stoppa folk i mataffären/närbutiken för att ställa dem några snabba frågor om butiken. Så även idag. Men varje gång jag frågar någon blir svaret alltid detsamma, dvs att de inte har tid. "Du jeg har lite brått nu". "Hinner icke" "Nej, tack, är i rusch". "Har icketid". "Hinner icke". "icke idag, noen annen gang när jeg har mer tid". "Har liiiite ont om tid nu". "Det blir vanskeligt, jeg har icke gott om tid". "En annen dag, med mer tid". "Fnns ikke tid". "Du jeg hinner icke". "Nejj, har brått". "Ledsen, men jeg hinner inte du". Och så klappar de en hastigt på kinden innan de rusar iväg. Det har de tid med (?).

 

Men alltså seriöst, VEM HAR INTE TVÅ FUCKING MINUTER TILL ÖVERS? Det är ju liksom för en good cause, att affären de handlar i ska bli bättre, och de vet om det. Jag står ju där med en stor skylt som är dubbla min längd typ, med text om just det, och att det tar 2 minuter. Men de har inte tid. Ingen. Inte ens de långsamtgående mammalediga mammorna med barnvagnarna som ändå inte gör nåt annat än dricker latte. Eller ens de lugna pensionärerna. Alla jag frågar, vilket ändå är knappt hundra personer på en dag, verkar ha så fruktansvärt bråttom, att de inte ens kan avvara två minuter på någonting spontant. Nu låter det som att jag är pissed för att ha fått så många nekanden, men det här bottnar faktiskt i något djupare. Saker och ting bottnar alltid i nåt djupare, för mig :p

 

Men I get it. Det är sjuukt mycket nu. Jobbrapporter ska sammanställas, kläder ska lämnas tillbaka, barn ska hämtas på dagis, räkningar ska betalas, tvätt ska tvättas, mat ska lagas, disk ska diskas, hus ska städas, morföräldrar ska ringas, hushållsmaskiner ska lagas, hål ska sys, barnens matsäck ska packas, barnens läxor ska göras, bilen ska tvättas, hunden ska rastas, sängar ska bäddas, facebook ska uppdateras. Det är sjuukt mycket nu. 

 

 

Orkar inte riktigt gå in på vad all den här hetsen till stress beror på. Kanske är det globaliseringen och internet - det ultimata verktyget till att få inblick i precis just det bästa av andra människors vardag. Triggers'en till att vilja vara lika bra och kunna mätas bra mot andra. Men vi har aaaaaaaldrig varit så stressade som vi är idag. Det finns så mycket man ska ha gjort, så mycket man kan och vill vara bäst på. TV-serier, böcker och filmer visar oss allt vi borde ha lyckats med när vi når 20-strecket. Hård resultat-statistik på arbetsplatser visar att andra företag på andra platser är bättre och att vi måste arbeta hårdare. Andra universitet än ens eget rankas högre, och visar att vi måste plugga hårdare för att ha en chans att "bli nåt". Facebook-statusar visar att andra familjer är mer "perfekta" och att vi måste jobba mer på våra relationer. Andra människor presterar bättre på högskoleprovet, som de gjort "bara för det är kul att se vad man får", och visar oss att vi måste vara ännu ännu smartare. Kompisar till mig säger "jag är ett år yngre, så jag har ett år till godo, vilket betyder att jag kan ta ett till sabbatsår". 

 

Vadå ett år till godo?! Tid finns ju inte ens...

 

Varit där, känt det. 

 

I och med att jag skriver om det här borde jag kanske erkänna att det här är en av mina största farhågor - att slösa tid. Jag verkligen hatar det. Det finns ingenting som får mig att få så starka känslor av ovärd-het som att slösa tid. I ett försök till att förstå min egen reaktion har jag nu kunnat komma fram till att allt som inte är följande, betyder tid-slöseri:

• Att ha kul/mysigt/liknande, dvs. att känna bra saker (innefattar att vara med vänner/familj)
• Att lära sig någonting/utvecklas/utveckla någoting
• Sånt som ger lön
• Sådant som ger bekräftelse för en själv eller andra (återigen, att känna)
• Att vila upp sig (krävdes en krasch för att inse att det här borde va en del av en sån här lista)
• Att göra något för andra människor

Kan vara så att jag glömt nåt nu...lägger till det senare isf. Allt som inte är något av dessa, upplever jag alltså som slöseri med tid, ärligt talat. Det finns ingenting som gör mig så rastlös som det.Så jag borde verkligen också tänka på det här.

 

SLUTSATS: det här inlägget är nog kanske egentligen kanske mest till för mig. Men trevligt att du läste.