ruedelamode

• Kommit till Perth. Känt typ såhär:

 

• Bott på värsta super-lant-hostelet
• Förstått att många jobbar farm där eftersom det bl.a. fanns flera hundra liter jordgubbar i kylrummet (och nallat ett par till frukost)
• Tyckt att Perth är lite deppigt, dött, har lite för många väderkvarnar, tomma gator, konstiga människor och omoderna butiker, caféer, promenadstråk. You name it. 30 år efter resten av västvärlden...
• Tagit risken att satsa på Sydney istället.
• Bott på hostel (igen! Såklart!)
• Ätit sausage rolls, scones och annat som är poppis här i aus
• Ätit otroligt mycket cup-cakes i en period från Idas jobb "Cupcakes on Pitt"

 

• Fått jobb på starbucks
• Haft lyxen att ha kollegor från mexico, brazilien, nya zeeland, kanada, tyskland, tjeckien, frankrike australien osv.

Underbara härliga kollegor och chef!

 Det är en liten bit att pendla mellan Bondi och stan ändå

• Lärt mig australienska versionerna på kaffe (tro mig de är inte samma....)
• Lärt mig hantera australienare (nej det är inte lätt att förstå vad alla säger vid kassan) samt deras oändligt antal (konstiga) namn och slang
• Blivit tjenis med stammisar. Snackat vad som hände på nyår, huruvida man kan fucka med australienarnas standard-fras ”Hey how you're going”, pratat nomad-planer och resedrömmar osv.
• Bott högt upp i skyskrapa mitt i world square
• Använt i husets privata, lyxiga pool + gym, bastu, bemannade reception
• Blivit utelåst och kilat genom folkmassorna i stan i badkläder och blöt handduk för att hämta nycket..
• Haft flatmates
• Stökat runt på stan på Halloween (heeelt galet i butikerna!)

 

• Träffat flatmates och bekanta på stan på nyår, utanför Idas jobb osv. Man inser att världen inte är så stor även om det bor 4 miljoner i Sydney
• Fått sjuka presenter av flatmate. Tex iphone 5 och en tv-skätm, samt suggestion att vi kan ta en av hans tvättmaskiner och torktumlare till vårt nya place
• Insett att vår andra flatmates rum egentligen var en balkong där man tejpat för svarta sopsäckar för partier som inte var skyddade av vägg. Samt att den tredje flatmatens rum i princip var ett förråd mitt i huvudrummet.
• Stört oss på och insett att alla inte håller samma hygien-standard som vi svenskar, faaaaar away.
• Varit på svenskar i Sydney-häng med massa random swedes på en beer garden

The Beresford Hotel

• Insett att många australienare är lika amerikaner i kostväg. Det är väldigt mkt läsk, smågodis, snabbmat, energidryck osv. Halvfabrikat. Massa socker i kafffen. Och en hel del med farlig bukfetma, tex vår ena flatmate.

Mycket bagels, mycket rödbetor...

• Betalat hyra, avslutat kontrakt osv i ett hörn på gatan med person som ser sig flyktigt omkring hela tiden osv. Gränsen mellan vad som är svart och vad som är vitt när det kommer till både boende och jobb här, är inte lika klar som i Sverige.
• Varit på american style red cups home party i Sydney-förort i väldigt amerikanskt hus

"Mitchel!!!"......

• Blivit set up där med samma kille kanske 5-6 ggr under en kväll, och skrattat tillsammans åt det..
• Glömt mobilen i badrummet där, och inte sett den sen dess.
• Druckig massa goon och rödvin (är liksom det man dricker här om inte australiensk öl typ VB)

På Beach Road i Bondi

• Flirtat massa
• Träffat/sett massa killar som är sjukligt lika folk vi känner (alltså så många Oscars, Remcos och Jimmys...)
• Varit i kontors-skyskrapa (visserligen på sort of jobbutbildning men ändå, man måste ju ha vart uppe i en av de där jättarna nån gång..)

Stor stad....

• Firat jul på Ikea, i svenska kyrkan, hemma och på jobbet (starbucks red cups events, erbjudanden, julmusik,..)

Försök till att få lite julkänsla i värmen

Nästan lite norge-känsla till vänster. IKEA pepparkakor.

 Försök till julkort i köket med selfie-stick

 Krångel med att försöka hitta ny room mate när Emma skulle lämna för Melbourne...

• Firat nyår i Darling Harbour med sjuka fyverkerier och massaaa folk. Tydligen kommer över en miljon in till Sydney stan under nyårsafton-dagen. Topp bästa/coolaste platserna i världen att fira nyår är tydligen Sydney bland högst rankad! Det märks på fireworks-showen osv.

Mot Darling Harbour!

 

• Solat och badat på Bondi Beach

Ett av alla strandhäng

• Flyttat till studio i Bondi Beach

Bilder till visning. AAAaaaldrig så städat annars

• Hört om en shark attack i Bondi när vi var där (ingen skada dock) och inte blivit rädd att bada
• Varit på nya stränder som Coogee, Watson's Bay och Maroubra
• Åkt taxi-rutt för 5 dollar
• Åkt från en klubb till en annan, tvärs över stan, runt massa, tappat kollen och kommit ut precis där vi bor. Dvs insett; sydney är inte SÅ stort.
• Haft två olika inneboende i vår bondi Studio. Mysigt och fixigt!

Fina room mates

• Betala hyra + få lön veckovis
• Haft skrattsalva i 15/20 min med Sam på jobbet, totalt skämt ut oss framför kunder när varje försök att vara seriös (och krav på!) brister och skratt-tårarna strömmar
• Hängt med jobbkollegor på salsa-bar, druckit mojhitos och dansat inpå småtimmarna
• Experimenterat lite med stil

• Handlat lägenhetsgrejer på IKEA, haft jul/chokladkalender, glittriga champagneglas osv
• Haft bullerhosta i 3 månader
• Haft otroligt stora/svullade/allergisk-reaktions-myggbett
• Skypeat..... kanske lite för lite
• Sprungit coastal-walken från Bondi till Bronte (lika mäktigt varje gång)
• Träffat massa nya vänner. Insett att det inte är så svårt att ragga upp nån på facebook-gruppen eller tex på visning av vår lägenhet.
• Blivit utfrågad på dejt av arbetskollega om och om igen (stelt som bövelen)
• Käkat fish & chips på stranden vid solnedgången i Bondi
• Fått höra massa fina ord från regulars på jobbet (ok så jag har inte fått några presenter, men VI har..)

 

På, och utanför jobbet. Härligt att kunna sitta på kajen under rast.

• Utsått extremt blandat schizofren-väder. Spöregn, hetta, hagel, strålande sol...

 

 

 

• Åkt Luna Parks version av frittfall, i tron om att det var lilla frittfall. Och såklart haft en otroligt härlig dag med Renata och Sam från jobbet!!

 

 

 

Clown squad. Och Sam som har clown-fobi. Men det gick bra. Tjejen i rosa viskade bakifrån "Now you can't see me..."

• Blivit jäkligt solbränd

Lite överdrivning på instagram... men ändå.

• Gått/åkt på upptäcktsfärd på egen hand, och tillsammans, i/runt stan. Surry Hills, Paddington, Tempe/Newtown, Maroubra, Coogee Beach osv.

Paddington

Watson's bay

• Sprungit massa gånger i otroliga Botanic gardens
• Varit med om otrolig hetta/torka så att vindarna bokstavligt talat känns som om de kommer från en hårtork rakt i ansiktet.
• Sovit över i ett riktigt jäkla australienskt hem med öppbara väggar, surfbrädor och gitarrer som står lutade mot väggarna...

...efter en mycket festande

Och jag har gett mig själv diagnosen "tids-dyslexi" för att jag inte kan hålla rätta tider. För tidigt, för sent, och tror jag att jag började kl 4 när det i själva verket var kl 2. 

• Blivit uppraggad på bussen på väg till jobbet (precis sånt som man tänker händer här men inte i sverige!) och blivit uppmanad ”Möt mig på den här restaurangen kl 3 pm” ”Kom till det här hotellet när du slutat jobbet” osv.
• Varit på en australiens kyrkomässa i Hillsong med väldigt mycket ”Jesus LOOOVES you” och faktiskt otrolig konsert/livemusik
• Hittat nytt favorithäng/bar/rooftop under Sydney Harbour Bridge, ett gammaldags hotell.

• Gått på Salsakväll på flashiga Argyle

 

• Snubblat in i bussen (dvs på tröskeln i dörren, precis framför busschauffören och PÅ tjejen framför). Japp, ibland är det så kvalmigt varmt att man blir slapp i benen.
• Ätit jäkla massa för god gelato (enda glassen som finns här nästan – gudomlig!)
• Anammat ”Hey how are you.” frasen
• Alldeles, alldeles för många gånger inte fattat vad kund/kollega/australiensk kompis sagt efter att sagt ”what?” fyra gånger, och lämnat det STELT.
• Blivit otroligt lättad/glad/lycklig över att bonda med andra nationaliteter över att vi delar samma problem och känna att ”det här samtalet är såå enkelt och avslappnat”. Vi är båda tålmodiga, och lika dåliga på engelska.
• Sprungit till jobbet när varit sen och förbannat hur JÄKLA många övergångsställen överallt.
• Festat ute på dräggigaste backpacker-klubben i stan och tyckt det var helt okej
• Hängt vidare med nya gäng människor man träffat ute, själv.
• Mindfuckat Ida till att alla killar introducerar sig som gammalt ragg Oliver till henne (äntligen mind fuck comeback.)
• Varit så pass stressad över för mycket tryck på jobbet att direkt känt migrän (usch alltså, aldrig pressat mig så långt förut).
• Vaknat på morgonen, gått ut i köket och trott det var riskorn över hela golvet. Tills jag märkte att de rörde på sig.

Inte kul alltså..

• Hittat kackerlacka i badrummet, garderoben mm. (inte relaterat till ovan dock..) Welcome to Oz!
• Varit på en all asian födelsedagsfest med tema på lokal i stan
• Pratat med random personer på bussen, gatan, tåget osv som verkligen varit otroligt trevlig och slutat med att man skakar hand och ”nice talking to you”.
• Firat Straya day! (Australia day) och lärt mig lite australiensk historia. Australia day är tydligen väldigt kontroversiellt inte minst för Auberginerna som blivit plundrade, våldtagna och misshandlade när brittiska ”convicts” tog över marken och gjorde det till ”Australia” den 26 januari.

 

• Haft ångest och panik över vad våra framtidsplaner ska vara. Antagligen blir det krokodil-häng i Darwin, med hopp om en rejäl roadtrip Darwin - Perth. 

Så vi får väl se hur vi tar oss an det här. Tjohoo!

Det är sent. Jag vet inte om det är sent enligt klockan, jag vet faktiskt inte alls vilken tid det är, men det känns sent. Verkligheten är långt gången, tröttheten är total. Det har gått dagar sedan beskedet om försvinnandet. Tårarna har torkat, vardagen har sedan länge stannat av.

Jag ser hennes ansikte framför mig. Det var så länge sen.... Det breda leendet med gluggen längst fram, såret på hakan som aldrig vill ge sig och de glittrande blå ögonen. Jag hör det kluckande barnskrattet när hon kastar badringen i luften och den slår i taket. Huhihihuh... Hon skrattar igen och kastar sig i sängen. Kroppen är så liten att den försvinner bland täckena. Luggen faller i ögonen på henne när hon ställer sig upp. Hon börjar dansa. Åh så jag saknar att se henne dansa. Det hugger i hjärtat. Så ont det gör. Hon är bara ett barn.

Människors prat om en vit skåpbil som setts utanför skolor i Täby har stannat av. Allmänheten har gått vidare. Reportrarnas rubriker har blivit färre. Kontakten med polisen tunnas ut för varje timme som går. Så långa de är, timmarna. En sägning jag hört någonstans har aldrig känts mer påtaglig än nu. Det är nästan ironiskt att jag ens kommer ihåg den.

”Om ett barn inte hittats inom 48h efter att det rapporterats försvunnet, är chansen att det är vid liv minimal”.

Det låter så hårt... Det kan ju inte stämma. Även om min tidsuppfattning är vag, så vet jag att hon varit försvunnen betydligt längre än så. Kanske mer än dubbelt så länge... Jag är så rädd. Jag vågar inte tänka på var hon kan vara nånstans. En källare? Vågar inte tänka på vem hon är med. En psykiskt sjuk man? Jag ser bara mörker. Tänker på Madeleine McCaine, Helen-mordet, Fritzl's källare... Det är helt förfärligt. Mitt samvete plågar mig över att det var mitt ansvar. Nej. Jag hade inget konkret ansvar, men jag kunde väl säkert ha stoppat det? På nåt sätt... Jag har konstant panik över att jag gör för lite. Barnet i källaren kan fortfarande vara vid liv, hon kanske ligger krossad och lemlästad som en blöt fläck i ett hörn – men andandes. Och de säger att ingenting kan göras.

Några poliser är ute och patrullerar, men hoppet är sedan långt förlorat. De kommer inte hitta henne. Det är bara jag som hoppas. Det handlar om ett barn. Mitt barn. Min bebis. Det finns inte tillräckligt med tårar i världen för att beskriva den sorg som är att förlora ett barn. En individ som är så liten att det behöver tas om hand om. Som behöver kärlek. Som aldrig fick chansen att rädda sig själv. Min syster finns inte mer, trots att det inom mig finns ett litet hopp om liv. Men jag är så splittrad, krossad, att jag ingenting kan göra. Det är för sent.

Sen vaknar jag. Ruskas om när jag hör trafiken från gatan utanför och inser att det är en dröm. Jävlar vad fruktansvärd den var. Och den klamrar sig fast vid mig som en blodigel och suger energi i veckor efter. Få drömmar är så intensiva. Men jag var helt förkrossad i flera dagar, och kände en direkt nöd att höra av mig och höra Ebbas röst. Så viktig hon är för mig. Det är helt sjukt. Men hon är inget barn längre. Och hon är inte försvunnen. Men hon är på andra sidan jorden och jag vet att hon känner sig övergiven av mig. Tyvärr. På ett sätt kan jag tycka det är synd att förkasta att drömmar inte skulle ha betydelse. Jag tror inte på symboler som tänder, bebisar eller stup, men vissa drömmar är så otroligt uppenbart vad det är man egentligen grubblar på och känner. Jag har skuldkänslor, så är det. Och ibland kan det vara en dröm som får en att inse det.  

Nu sitter jag hemma. Hemma. Men inte hemma som i där my heart is. Nu går det att säga, en gång för alla, Gili är fan så hemma man kan känna sig. Fyfan vad jag saknar den där förebannade platsen. Eller människorna såklart! Det är ju dem som gör att man känner sig hemma, som får en att känna saker. Vet inte riktigt hur jag ska klara tre månader i skit-stockholm så som jag känner nu.

Borta i Indonesien finns mitt hjärta, vår Gili-family (eller ja, nu har alla de ju också åkt), våra indonesiska brothas and sistas, min kära bambu-säng, alla uppdruckna bintang-flaskor, doften av solkräm och svett (tro mig den är härlig!), de fina texterna om livet på toalettväggen (fortfarande bali-belly haha så saknar något att göra på toan), dundermysiga roof-topen, poolen, Lava-bar, banana pancake-frukosten, vodka jossen, nejlika-cigaretterna, stranden med oändliga rader av restaurangernas bean bags, det strömma klara vattnet, glass bottom boats’en, korallerna vi ger till varandra i present under vattnet, gruset längs vägarna, häst och vagnarna, matmarknaden, valium & svamp, pop’igt peppig musik osv.

När vi kom till Gili bestämde vi oss för att bo ett par dar på annat ställe än vårt Gili Hostel, mest för att spara pengar. Eller såklart, varför annars? Gili Hostel är ju heaven on earth. Det är precis som Charlianne i vårt rum sagt: Gili Hostel’s a rollar coaster of emotions. An absolute ball, you meet true family and its not good bye! Vi bodde i alla fall några dagar på banana leaf längre in på ön. Första dagarna gick i princip ut på att vi skulle söka högskola, så det var ingen supertid. Vi promenerade mycket inåt öns mitt och spekulerade städer bland hästskit och multnad jord. På kvällarna åt vi pesto-pasta och pratade kärlek. Första riktiga superkvällen vi gick ut fick vi båda riktigt bra fylla, pratade med massssaaaaaaaa och hade skitkul. Ända tills en kille brevid mig inne på Rudys blev knuffad, ramlade på mig och jag föll rakt på kanten till ett trappsteg i sten. Där tog min resa slut för en dag eller två. Eftersom jag dels fick kroniskt svårt att andas pga smärta och hade svårt att röra mig, blev jag rätt nere och typ tappade allt hopp. Det var ju självklart att revbenet var brutet. Jag kunde känna hur det stack ut, jag kunde inte harkla mig, hosta, nysa, prata högt, sitta upp utan att jag kände en kniv i ryggen osv. Om man inte bryter revbenet av att falla sådär, säg då vad som bryter ett revben. Fyfan för den smärtan. Men med dagarna blev det mirakulöst bättre. Efter ett par dagar var vi igång igen. Sola, bada, hänga i Gili Hostel-poolen, Lava-häng och översocialiserande. En kväll öste vi järnet på Jiggy Jigs, blev bjudna på födelsedagsfest en vecka framåt och joinade ett luxuöst pool-party hos ett par svenska killar vi träffat förut på immigration på Lombok.

Bara dagar senare entrade vi sista perioden på Gili Hostel, kanske nånsin! Och sista perioden på resan. Vi tog vårat pick och pack (jag stånkande och stönande pga skadat revben) och flyttade över till vårt andra hem igen. Vi fick som alltid ett jättevarmt välkomnande där de anställda släpper alla bestyr och kommer gående med öppna armar ”welcome home”….. Ardi, G’day, Joe, Margarita, Adi och Ellie. Så jäkla härliga! Med humöret på topp installerade vi oss i rum 6 och konstaterade att nu har vi bott i alla rum utom 1an. Woooo! Väl medvetna om att flera bekanta Gili-ansikten också skulle komma samma dag, räknade vi till att det fanns 4 lediga sängar i vårt rum. Jag ba ”Ida jag slår vad om att de kommer att bo här. Definitivt, I swear.” Oh no… Det skulle bli för intensivt att bo i samma rum, det visste vi. En timme senare ser jag en frilla jag känner igen genom fönstret, plus röster, ja ba ”Oh fuck”. Vi var faktiskt rätt nervösa. Det här är alltså människor vi tycker om väldigt, väldigt mycket om men inte sett på tre månader. De skulle kunna ha blivit Darwin’ized med cowboy-hatt, rött skägg, gått upp i vikt, ändrat personlighet, inte fan visste vi. Nervositeten gjorde en typ 10 år igen där ett tag. Det var dock bara Jimbo-bimbo och hans brittiska lads till vänner. Inte lite högljudda. Pustade ut lite och insåg att det här kan fan bli jäääävligt bra. First thing hälsade vi allihopa på alla och pronoucned us the Gili crew mer eller mindre. Tjejerna som vi inte träffat förut var jättetrevliga, Jimbo är ju Jimbo alltid lika shysst och spårad, och hans vän Jordan blev direkt vår bestie för resten av tiden. Skönaste killen ever. Första som hände var att killarna lyfte våra strandtennis-racketar för att se vem som kunde slå den andra hårdast. Ena racket gick såklart i två delar, och Jordan vart skyldig oss varsin Bintang. På den vägen var det. Första dagarna präglades av smärta i revbenet på grund av att Jord den jäveln aldrig ville hålla mun och sluta vara så fruktansvärt rolig... ”Ann dejg fick george eit breff…” överdrivet inlevelsefullt och ackompanjerat av pervo-miner när de skulle läsa baksidan på Idas svenska bok. ”The bokken”. Blev rutin för mig att gå ut ur rummet då och då pga höll på att omkomma av skrattattacker. Varje dag.

Kvällarna fortsatte i samma anda. Alltså jag kan inte säga det nog – världens underbaraste rooftop-häng. Shot på shot på shot, reggae-toner, twerk, selfietime, många skratt och mycket lycka. Framåt morgnarna väcktes huset av att antingen Jimbo eller Jord dunsade in genom fönstret pga glömt dörrkoden, såg sig förvirrat om i rummet, mötte ens sömndruckna blick och kom fram med lättade ögon ”Sofiaaaaaaa”. Händer på ansiket ”Sofiaaa, sofiaaaa”. Sa man ”No!” vändes fokuset hos dem till nån annan i rummet. Fördelen med att ligga närmast dörren? Hmmm… Jordan hittade sin grej efter att ha vinglat till lite vid ens säng ”oupps I fell down here! Sorry.. Im gonna spoon you now, i need a little bit of love and you too so lets spoon ok?” Varje kväll. Medan vi andra höll igång med bintangs och Jord’s pervohumor i poolen, däckade Jimbo på stengolvet i rummet med en öl i ena handen och zanax i den anda. ”He’s too fokking pissed to climb up his bed” förklarade Chelsea. Varje dag. Piller-bruket kom dock till good use när Jimbo hjälpte mig och Ida att köpa smärtlindring till mitt revben. ”Whott you want? Zanax? Valium? Tramadol? I know the best fokking place you cn get it fkn cheap” I nån slags fylle-slalom och zanax-dimma hjälpte han oss dit i varje fall. Råfull och hög som ett hus. Älskade vän som ställer upp i vått och torrt! För mig vart nästkommande dagar lite blurriga, tramadol skulle vara i nivå med morfin men jag kände mig snarare typ svamppåverkad. Ingen bra skit det där…

All kaos aside, väntade vi fortfarande på två Gili-oldie-friendies. Ida och jag härjade runt i havet eftersom vi varit i poolen timtal varje dag med J&J och tjejerna från rummet. Vet inte om jag var hög på tramadol eller nervös inför dutch-killarnas ankomst men gud alltså jag fick knappt en minut återhämtning mellan skrattsalvorna när vi badade. Mestadels pratade vi om Jord, världens roligaste människa från vårt rum. Hur är det möjligt att en person kan vara så rolig att man håller på att omkomma av skratt även när man återger hans skämt för fjärde gången? Vi släntrade fram i fuktiga saronger och med solkrämsinkletade ansikten till poolen på hostelet, och ba ”Nääämeeeeeeeennn!!!!” vid åsynen av Oscar och Remco med en öl i handen och breda smil på ansiktena. Dutcharna kom alltså. Jag vände pratade i och för sig mest med Jord och Jim som härjade och brottades i andra änden av poolen. Lite för nervös för att prata djupare med de två vi väntat in, än om hur resan varit haha… Resten av dan spelade vi beerpong i poolen med svenskarna Paolo och Christoffer vi träffat dagarna innan, och snackade tveksamt med våra nykomna dutch-killar. Jag krängde på Jimbo och tjejerna medan Ida och Oscar försonades (för att vara mild i orden). Jag lämnade poolen, gjorde mig iordning, tjatade på Ida att komma, kände timmarna gå, pratade med rooftop-gänget, tjatade igen, stoppade folket i grannrummet för att ”Nu är det fan på tiden att vi hälsar på varandra”, letade efter folk som inte betalat till burgerman i poolbaren osv. Tillslut köpte Ida och jag i alla fall kvällens pizza, laddade med en vinflaska, alvedon, och tog stegen två åt gången i trappan upp till rooftop. ¨

Vanliga rutinerna där går typ ett: ”Hiii Ardi/Gday” eller vem som står i baren, ”Apukabaar”, lite skitsnack, ”kan jag få tända min cigg på spisplattan?”, ”Hmmm happy hour lets see, 6 vodka joss och en buy one get one vodka redbull”, slurp slurp, snacka skit med några som står brevid, slänga sig bland kuddarna med nytt gäng folk man pratat med igår, känna spriten värma halsen, skratta massa, skrika lite, eventuellt dricklekar, massa mer skratt, se till att prata med alla nya, ställa sig upp, gunga i takt till musiken lite, se ut i natten och känna hur allt är jävligt bra just nu, grinda mot Jimbo och försöka lära sig hans skitsnygga twerks, motvilligt halsa ölen han häller i halsen på en och säga ”Fokk rite I can drink all”, svänga bort till nåns mobil vid stereon, råka gå rakt in i Jordans roliga minspel och prata om jag vet inte vad, bara skratta massa, byta till one direction på stereon (jag och Ida ALLTID), märka båda två att the dutch har kommit, flänga vidare runt bland folk och konversationer, blablablablabla, känna en bekant hands smekning längs ryggen och ett skäggstubbigt nafs i örat, och- återigen - konstatera att livet är ganska så jävla bra just nu. Alltid med min andra halva, Aijda (nytt namn) i sidan. Min bästa partner in crime, galna bollplank, alltid source för skrattflabb och knasiga idéer. Saknar dig already!!!

Sista veckan blev alltså mycket kärlek och närhet, skratt och gråt. Jäkla bergochdalbana i känslor och att det alltid ska bli så himla intensivt på den där jäkla ön! Spenderade dagarna i hans famn i havet varvat med skratt och bus till J&J och Ida + Oscar i poolen, nätterna med benen slingrades runt hans bland hans lakan och kvällarna i extas över galna fylleidéer och nya människor. Intensivt. Våra två sista kvällar var fan helt sjuka i huvudet. Ida and I drack lite för många joss, delade på en halv pizza, skrek av glädje för strömavbrott, Jimbo kopplade in beats-högtalaren, jag skrek till Jordan att nu får man dansa hur jävla sjukt man vill för att ingen kan se en i mörkret och vi alla öste som fan i rummet till gamla 90-tals hits. Raveeeeee. När strömmen återgick sprangs det runt i rummet och på nån vänster hade Ida ner hela den tunga stegen till ena överslafen. Oups. Chelsea ramlade ner från den andra stegen, Jimbo skrek efter Jordan, jag svarade att han is taking a shit, varpå Jim ba ”whathefoookkkkkk no time for that fokin shit get your assup drinking jord!!!!” och sparkar upp dörren.  Tro mig när jag säger att Ida och jag påverkats av deras språkbruk. Vet inte hur många jag sa ”fokkoffff” till under veckan… Sekunderna efter hörs ett gäng höga röster utanför längs trädäcket, och Remco kränger sig in genom fönstret (alltså jäkla kod att ingen ska lära sig dem?). Flera ölflaskor i glas krossat mot stengolvet när han ramlar in, skrik hörs, han hoppar på Jordan och Jimbo ger sig in för att boxas lite. Killarna slutar upp med sönderrivna kläder, iskallt vatten jag öst på dem under tiden, strandtennisracketarna åker fram igen, Oscar filmar, andra jublar, jag och Ida skrattar, och senare nästa dag får jag höra att Charlianne trampat i glaset, blödigt massa och svimmat. Helt sjukt.Och dagen efter hänger vi, både jag och Ida väldigt väldigt bakis i havet, efter frukosten, med Remco och Oscar solandes uppe på stranden. Sjukt bakis. Usch vi kunde knappt göra nånting, och det hela slutade upp med att en av oss kastade upp illgul vodka joss i havet ett par gånger. Sörjan flöt först tillbaka och sedan vidare med strömmen bort till andra badandes turister. Nåja, varför inte bidra lite till paradise-idyllen? Jossen måste ju ta vägen nånstans. 

Hursom blev det en massa fekke på rooftopen efteråt, dans, skratt, mys osv som vanligt. Men alla var där, alla var samlade, alla var glada och vi tog underbara bilder och videos. Sista kvällen gick i samma spår, alla samlade, alla delade på min hot dog från Jiggy Jiggs (tror aldrig 7+ personer ätit av samma korv?), jag och han körde bl.a. B12 med eld., jag och Ida öste som fan på Blue Marlin och vi gick båda till sängs hyfsat tidigt för att ta båten därifrån 3h senare nästa dag. Jag mådde rätt dåligt dock (lite mkt dricka och lite bakis från gårdagen) så slutade med att jag gick hem själv. Där låg tjejerna i rummet och skypeade kl 4 på morgonen i Idas säng och förklarade för utomstående hur jävla sjukt Gili är. ”This is the most fokked opp island a’v evah been too!” ”There even no fokkin police, and this place Scallawags has the best fokkin beef……..”. En halvtimme senare var det inte lika glada ord längre. Den ena tjejen i vårt rum har seriöst aggressionsproblem på fyllan. Var nog ett av de obehagligaste bråken jag hört dem emellan. ”I fokkin haaaaateee you, you a fokkin bellend, I have no respect for you, you make us all look like fukking idiots!!!!!” Youre a fokkin BITCH!” Så smälldes det i dörrar osv. Fick inte mycket sömn där… vissa personer har verkligen inga gränser och ingen integritet kring hur mkt man vill blotta sig och sina vänner framför andra. Aja, det är deras problem. De bad om ursäkt efteråt och Charlie är faktiskt sjukt trevlig och kärleksfull med sina frågor om allt verkligen är bra och spontana kramar.

Dagen efter när vi tidigt kom upp på rooftopen för frukost låg Jimbo där helt utslagen. Förstår honom, inte kul att ligga och lyssna på det där och omöjligt att rå på genom att lägga sig i. Vi hade nog båda, jag och Ida, tankar på att vi kanske skulle råka på Remco och Oscar på nåt vis igen på morgonen. Såklart inte, klockan var 06. Så vi hoppade på båten till Lombok med tunga hjärtan och gråten i halsen över att behöva lämna en sån underbar plats och så underbara människor. Därefter tog vi fyra flyg, tre mellanlandningar, en hel dag på Heahtrow desperat letandes över flyg till Stockholm för under 3 000kr. Därefter Arlandas välkomnande skyltar, massa konstiga känslor, och finally hemma. KONSTIGT. Fortfarande konstigt. Sju månader utomlands, utan familjen, och med flera intensiva perioder som de på Gili. Det går inte att sammanfatta, men det är det sjukaste jag varit med om. Jag har bränt över 100 000 kr på den här resan, men jag har haft the time of my life. Jag har känt alla känslor man nånsin kan känna, varit hög på alltifrån lycka till svamp till adrenalin, har träffat så mycket underbara människor och jag kan säga att jag älskar varenda fokkin en. Jag kommer gråta. Massa. Massa, massa, massa. För jag är så fruktansvärt lycklig att jag har fått uppleva det här, att jag hittat en ny familj och att vi valde att göra det här istället för att plugga. Kan inte komma på nånting som får en att växa så som att resa. Att träffa lycka, iver och galenskap personifierad i olika människor som man kommer minnas för livet.

Jag vill aldrig ge upp det.  

 

 Banana Leaf 3

Istället för välkomstdrink från Margarita 

 

 

 Joe och Ardi

 

 Soluppgång!

 

 

 

 Mojhitos!

 Film time

 Vi köpte drinkar på Evolution bar och när spöregnet satte igång fick vi så bråttom över till andra baren mitt emot att vi glömde betala drinkarna. Oups. 

 

 

Sunset swings 

 St. Patricks Day!

 ...och jag fick en Leprechaun målad på axeln som vart om-målad 3 ggr pga råkade gå in i andra så det tillslut bara vart klet kvar...

 Strandhäng all

Bästa rummet bästa rummet 

 

 "Swedish girls like the English penis in and around their mouths" - Jordan 14 år.

 

 

 Osky Posky! Efter att Jordan fått höra kommentarer om likheten till Oscar fick Ida ett nattligt besök där han klädde ut sig till killen ovan, och sa "Hiiiii i'm Osky Posky, Im here now, lets spooooon" och så vidare... Hahah

 

 

 Rappear? Försöker imitera Jordans miner?

 

 Team picture!!!

 

 "Gili you are just as beautiful as you are crazy". True words

 Jordan, Jimbo, Chelsea, G'day. Järngänget!

 

 

 

 Out and about

 "Såhär känner vi inför att söka högskola från andra sidan jorden..."

 Morgon-mys

 Kvällsmys

 "Varför gå in genom dörren när man skulle kunna gå här?"

 Family! Rooooom!

Fönsterolja?

 Vi käkar pizza, andra käkar svamp.

 

 

 Iscensätter Robinson

 

Loads of Chicken Satay! 

 

 

En hel del snorkling och sköldpaddor 

Lyx-bakis-frukost

 Vem hade slängt sig i lampan?

 LAVA!

 Hatten-vin!

 

 Alla förbereder sig för kvällen på olika sätt...

 Game on...

Selfie-time 

 "Määh!"

 

 

 

 Jäklar vad den där eskalerade sen... (och en full dansk som flippade lite)

 Mohahaha

 

 

 

 Älskar de här alltså! Margarita såå söt 

 

 Lite väl mycket pizza

 Jimbo så lik nån här!!! VEM??

 

 

 

 Pool-fest i alla fall

 

 

 

 Däckad efter lååååååång natt

 Wiiieee

 

 

 

 

 

 

 CREW

 

 

 Yeah right att det blev så...

 

 Mellan flights med sorg i själen :'(

 En del sömn att ta igen