DRYCK
Kategori: Allmänt
3 cl Koskenkorva
Som Sex on the beach, fast utan Apelsinjuice
2 cl Koskenkorva
2 cl Koskenkorva
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Har under de senaste månaderna börjat känna av tyngden från den imaginära högen av böcker jag vill läsa, i hjärnan. Det finns så otroligt många bra böcker därute, och inte minst böcker som kan ha en terapeutisk funktion eller som kan bidra till att förstå sig själv bättre. Har en hel hög sådana som jag inte kan vänta till att plöja igenom. Därför sammanställer jag en lista med de jag ser som betydelsefulla, och som kanske också är det för många fler därute, med liknande intressen och uplevelser.
Det är 1988 och har precis börjat snöa och Skynda att älska
Ett nystande i barndom och uppväxt. Om att ha vuxit upp med en äregirig och krävande mamma eller pappa. Komplexiteten som uppstår av att en relation till en förälder är distant.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Den inneboende amatör-hobby-psykologen i mig brukar visa sig så fort tillfälle ges. När Maria press-releasade att hon hade presenter till oss med sig från Sverige, chokladkalendrar, dök den upp igen. Det nyfikna barnet i mig ville ändå hitta en koppling mellan Maria och omslaget på hennes (Minnie Mouse), mig och omslaget på min (Spiderman) samt Ida och omslaget på hennes (Cinderella). Det nyfikna barnet såg potentialen i att överanalysera våra julgodisar. Känner dock att jag måste spara på krafterna till att söka jobb och inte ge efter för någon tendens till överanalysering, därför tog jag output’en nedan från vår allas älskade google. Så upp till bevis om du valde rätt kalender till rätt person Maria!
Crazy or not, let’s give it a shot
MARIA MOUSE
Minnie Mouse sägs vara peace-loving, tycka om prickigt och ha en förkärlek till outdoor gardening. Uppenbarligen har här alltså valts kalender med omtanke, och identifikations-faktor.
"Ever since she and Mickey was an item, she has been the target of kidnapping. Even though Mickey comes to her rescue, she deeply fears being kidnapped and Mickey will never be able to find her again."
Så det är Mimmi-pigg du är innerst inne, Maria? Dina erfarenheter av Disney-skurkar förklarar alltså varför du alltid dyker ner i sängen när du ska sova, adrenalin-kickas i mörker och spriiiinger iväg när motherfucking cock-killen är i köket ;)
SPIDER SOFIA
"Before the radioactive spider bite, Peter Barker (spiderman) was a gifted academic student, with considerable expertise in many fields such as chemistry, biology, physics, and advanced technology..... Until the day of högskoleprovet showed him otherwise."
Slående likheter.
CINDERELLA-IDA
Som Cinderella själv skriver på sin hemsida, har hon tre främre egenskaper; caring for others, vilja att upptäcka världen och emotional strength. Mellan kalenderägare och kalenderprincessan finns alltså tre lika av tre möjliga?
"She did not keep her eye on the clock, and when she looked, she realized that 12:00 was swiftly approaching. Cinderella knew she must get home before the clock struck 12, so she was forced to run, leaving the Prince confused and sad. The only clue she left to her identity was a glass slipper, which fell off her foot as she ran down a flight of stairs."
Hur var det med det där - handla först tänka sen…? Visst finns en likhet, och visst har det tappats en del saker i ruschen och duschen. Är någonting svårförklarat har också både prinsessan och chokladkalender-innehavaren tendensen att uttrycka sig tydligt: Biibbideeee-bobbidyyy-booooooo-dohoooo.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Fyra dagar i tillbaka till verkligheten. Som förväntat hade jag nog undermedvetet reflekterat ganska mycket kring hur det skulle kännas att vara tillbaka hemma. Åtta veckor av en plötslig ny tillvaro i Norge blir som en bubbla. Bergenbubblan. Som en sån där kristallkula med snö i som man skakar, där de små gubbarna precis som oss bara är en del av bubblan och inte egentligen tänker utanför boxen. Precis innan hemfärd hade vardagen börjat bli just så. Ganska inside the box, ganska per automatisk. Inte tråkig, utan fortfarande lika spännande, men mer mekanisk och med mindre närvaro. Troligtvis med på grund av enformiga städjobbsjäveln... Att komma hem till Täby/Stockholm förväntade jag mig därför skulle kännas som att enkelt ta vid där man slutade i september.
Å ena sidan var det så, å andra sidan inte. Då och då, när jag talade om Bergen, refererade jag till det som ”hemma”. Saknade det lite grann också. Känslan av att komma hem till Stockholm var lättande, men också annorlunda eftersom jag inte kände mig lika hemma som jag gjort åtta veckor tidigare. Fortfarande hemma, men inte lika. Om mitt hem i Stockholm varit 100 % hemma då, är det kanske 90 % nu. Bergen är nu en del av kompositionen. Händelser och känslor som passerat i Stockholm medan jag varit i Bergen, har jag inte varit delaktig i och kan inte relatera till som om jag varit där. Alltifrån den första snön eller Stockholms-företeelser i nyhets-storlek, till Ebbas skolupplevelser eller vänners jobbångest, når mig senare eller genom mellan-led. Det får hemma att kännas som några procentenheter mindre hemma. Men för att öppna en ny dörr, får man stänga ett fönster, som man säger. Täby är fortfarande hemma, men har gett plats för allt nytt som händer i Bergen. Tio procent av hemma är det som numer är vardagligt i att bo hemifrån i centrum av en ny stad, med nya vänner (wihoo!).
Hemma, Täby-hemma, var i alla fall riktigt jäkla najs! Kanske mest ur mat -och umgängessynpunkt. Lite bilder:
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Inom namnet Bergensklinikkene ryms fler attribut än bara faktumet att det är en klinik. Till exempel - det ligger i Bergen. Staden jag bor i. På ett mer intrycksbeskrivande plan kan även ord som rus-behandling, patienter drogmissbruk och läkare användas. Här behandlas patienter vars relation till alkohol, gambling, amfetamin eller heroin inte är särskilt sund. Här utförs urinprover och hälsoundersökningar dagligen.
Platsen associeras troligen av många med en mörk avskild byggnad, högt belägen bland höstfärgade löv och nakna träd, i utkanten av byn. Det är som om byggnaden talar till de snabbt förbipasserande fotgängarna: våga inte sakta ner stegen, detta är inte en plats för människor. Innan jag började arbeta på verksamheten, gick även mina tankar åt det hållet. Det är ett skitjobb, på en skitig plats.
Visst var det så, men det var ändå inte så illa som jag befarat. Tänkte för min egen utvecklings skull (som tjänat mycket på det här jobbet), sammanställa en liten lista med förutfattade meningar vs. verklighetens facit.
1)
FÖRVÄNTAN
Den dominerande typen av människor skulle vara trasiga trötta kroppar, urholkade av heroin. Sådana där med stripigt hår och grå hy, som går på kryckor och skakar av smärta från kroppens skrik efter mer preparat. Tänk Britanny Murphy i Don’t say a word.
FACIT:
Majoriteten av klinikens patienter var oerhört trevliga, öppna och närvarande människor. De klädde sig i jeans och t-shirt, dukade middagsbord, kom hoppandes med glädjande kommentarer till sjuksköterskorna och intresserade sig för min svenska bakgrund. Dessa människor är precis som du eller jag. Alla samhällsklasser finns representerade, med den gemensamma nämnaren att de fattat två eller tre mindre bra beslut. Alternativt fått en mindre bra start i livet. En och annan söndertrasad Brittanny Murphy på kryckor, checkade dock in. Jag hyser stort intresse för inblick i andra världar. Dessa syner var verkligen det.
2)
FÖRVÄNTAN:
Fasansfulla bårhus-liknande lokaler. Inga fönster, källarplan, tvångströjor och unken doft från desinfekterade platshandskar. En atmosfär likt filmen Gothica.
FACIT:
Väldigt ombonat. I köket fanns flera dagstidningar, matvaror och hembakta brownies framdukat. En doft av kaffe, och nybakat bröd. Hemtrevliga gardiner, soffor, hundratals filmer och privata sovrum med garderob, fåtöljer och fluffiga täcken. Läkarrum, tandläkare, gym och psykologmottagningar på plan 3.
3)
FÖRVÄNTAN
En vedervilja och fysisk motkraft mot att kunna gnugga den ingjutna smutsranden i badkaren och skrubba använda sovmadrasser. Vag kräksmak vid tanken på att rensa smutsiga toaletter.
FACIT
Första dagen rengör jag handfat utanför männens toaletter, när mina öron registrera att någon kräks inne på toaletten jag precis ska städa. Inne på andra toaletter finns en så vidrig stank att den är nästintill näsbedövande, eller kanske kväljningsframkallande. Men det är faktiskt inte så farligt. Allting är relativt. Allting är vänjbart. Att städa toaletter, sanera patientrum och rengöra köket görs efter en dag utan en tanke på att det skulle vara smutsigt. Det är bara ett görande. Efter ett par dar sker det per automatik. Inga problem alls.
4)
FÖRVÄNTAN
Det skulle vara ganska långsamt och väldigt enkelt. Hur svårt kan det vara att städa? Hur mycket press eller prestationskrav kan det finnas i samhälles lägst ställda yrke?
FACIT
Ingen egentlig press, absolut inte. Men ändå ett bestämt mått på hur mycket som ska städas under dagen. ”Idag tar du etasje 3, 1 och 5. Att såsa runt och inte göra någonting duger alltså inte. Samma sak med att ta extra lång lunch. Att rengöra en tredjedels klinik må verka enkelt, men det är lika mycket ett jobb som vilket annat. Missar och tabbar görs även här. Till exempel som att inte byta rengöringstrasa mellan två patientrum (viktigt viktigt!) eller som att råka komma åt alarm-knappen när man skrubbar sängen.
5)
FÖRVÄNTAN
Medelsvenson-jobb, riskfritt och med outtalade trygghetsgarantier.
FACIT
På kliniken behandlas människor med tiotals år av missbruk bakom sig. År som präglats av omgivenhet av medmissbrukares smuts, sjukdomar och innötta nålar. Att rengöra läkarens mottagningsrum med baktiere-nedsmittad brits, urinprover som vittnar om potentiellt positiva resultat för HIV och special-preventerad förvaringslåda med blodprover är inte en dans på rosor.
6)
FÖRVÄNTAN
Timmar i ensamhet och återkommande sting av uttråkande.
FACIT
Flera av mina medarbetare, som jag i likhet med mina förväntningar oftast inte arbetade tillsammans med, lyssnade på musik. I samma veva som jag påbörjade jobbet fann jag intresse för både Michaela och Dashas samt Alex och Sigges Podcast. Den senare, blev ett sätt att nästan längta till jobbet, för att lyssna till nästa avsnitt. Att arbeta ostört till ljudet av klocka hobby-teorier, rappa skämt och inspirerande ord var faktiskt inte så dumt.