Jag har tänkt på en sak. Det här med smak och smakupplevelser, och sammankopplingen till sinnen. Vi har ju som bekant fem sinnen, där det femte och sista är smak. Eller alltså, det beror ju på ordningen man väljer att ta dem i, men så tror jag mångas vardag är konstruerad. Det vill säga smak kommer sist. För egentligen används eller tillfreds de första fyra sinnena näst intill konstant. Vi använer våra ögon och vår syn varje sekund av varje dag. Våra öron och vår hörsel reagerar ständigt på ljud och subtila brus även om vi inte alltid uppmärksammar det. Hela tiden utsätts känselspröten för alltifrån temperaturförändringar eller klädesmaterial intill kroppen, till kroppskontakt med andra människor. Och förutom de relativt få stunderna vi är förkylda reagerar vi medvetet eller omedvetet på lukter.
Sinnena är ju metoden använd för att uppfatta omvärlden. Men i förhållandet till hur mycket vi använder de första fyra sinnena, är varseblivning genom smak nästintill obefintlig. Eller hur? Tänk bara på en vanlig dag. Gemene man äter någonting, dvs uppfattar smak, kanske 8-10 gånger på en dag skulle jag gissa på. Medan de andra sinnena är i bruk miljarder gånger under en dag, hundratals ögonblick på en sekund. Så ofta att det är bortom vår förståelse. Behovet av att känna smak måste alltså vara ganska litet för gemene man.
Man brukar tala om de sju intelligenserna, dvs. att olika människor har förmågan att lära sig saker fördelat på sju olika metoder. Vissa intar kunskap som bäst via ögonen, andra via hörseln och så vidare. Alltså borde då olika människor ha olika "starka" sinnen? Eller vad ska man säga, olika effektiva eller olika dominanta sinnen. Den som lär sig bäst på ett visuellt sätt bör rimligtvis synen vara mer dominant för, än för en person som lär sig bäst kinestetiskt.
Jag tänker att behovet eller begäret av att använda smaksinnet, dvs suget efter t.ex. socker eller salt går att stilla. Den som känner ett sötsug, har rimligtvis inte ett tillfredsställt smaksinne. För äter man för mycket socker, har nog alla upplevt, blir man äcklad och tappar begäret efter att använda smak-lökarna. Så rimligtvis bör sinnet gå att satisfiera. Kan det då vara så att människor som föds med fobi för kroppskontakt, fötts med ett mättat känsel-sinne? Eller att människor som föds med autism, har ett allmän-mättat sinnessystem? Det är en spännande tes.
Å andra sidan har jag aldrig hört någon som fått syn-sinnet så tillfredsställt att den drar sig för att använda det vidare. Det vore intressant med någon som ba "äsch, fuck it, i'm going blind" och spenderar resten av livet i ett sorts visuellt ide.
Oavsett vilket, bör rimligtvis smak-sinnet gå att tillfredsställa till 100%. Däremot lär ju dessa hundra procent uppfyllas olika snabbt hos olika personer. Till exempel, min mamma kan äta en kanelbulle och när man därefter frågar om hon vill ha en bit choklad, utbrista "men herregud jag skulle inte kunna äta en tugga till, det är alldeles för sött!". Jag skulle med största sannolikhet svara någonting i stil med "aaabsoluuuut" och tänka fan vad snålt, EN chokladbit, jag skulle kunna äta hundratals.
Min pappa och min farfar har ungefär samma förhållande till mat, eller mer specifikt smaker, som jag. Våra sug är omättbara. Det tar liksom aldrig slut. Magen kan vara mätt, men smaklökarna på tungan vill ha mer. Mer och mer och mer. Det är som ett svart hål. Jag är helt seriös. Det här smaksinnets behov har eskalerat under tiden i Norge, vilket jag gissar beror på att jag på en begränsad budget inte haft råd att utmana smaklökarna så värst mycket. Idag är därför behovet större än tidigare. Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är så händelseförloppet ser ut. Männen i min släkt, och jag, bör således ha ett dominant smak-sinne.
Jag har alltså kommit till terms med mitt förbannade matmissbruk. Det man förstår kan man inte hata. Steg 1.
Så nu har jag landat i lite åtgärder. Det bör således vara så enkelt som att finna vilken del av smaksinnet som inte är tillfredsställt. Är det salt, surt, beskt eller sötma? Finns givetvis hundratals kombinationer av dessa, men genom att luska fram ungefär vad för typ av smak det är man lustar efter, bör det ju inte vara så vanskligt att tillgodose det. Jag har nu efter två veckor av socker-fri-het och chips/snacks-fri-het landat i några problemkategorier, eller topp-begär med respektive lösningsförslag:
SÖT-SOCKER
Oftast: godis eller fikabröd såsom muffins, morotskaka, bullar osv.
Lösning: söt frukt såsom klementin, banan, bär.
Oftast: godis-surisar.
Lösning: surt äpple, citron.
KALLT-FRÄSCHT-SÖTT
Oftast:glass, kall is-drink eller liknande.
Lösning: kall frukt-smoothie, eller fryst yoghurt.
CHOKLAD
Oftast: kladdkaka eller chokladbitar.
Lösning: mörk choklad 80+, eller t.ex. varm choklad på endast mjölk och kakao (eventuellt honung).
SALT-KRISPIGT
Oftast: chips, ostbådar, salta pinnar osv.
Lösning: salt vitlöksbröd, popcorn, rostade rotfrukter med flingsalt, tortillachips/hemgjorda chips med dip.
KRÄMIGT/GRÄDDIGT-SÖTT
Oftast: fika-bröd-frosting, vispgrädde eller maräng
Lösning: någon konstruktion av jordnötssmör, kokosmjölk eller turkisk yoghurt.
Kanske jordens finaste nyttiga frukost/efterrätt/dessert hittar man på Le Pain Quitudien i New York eller London. Optimalt på så sätt att ingredienserna bara är i princip grekisk yoghurt, fullkornsflingor och bär.
Dagens norska namn: Iselin
Dagens norska skillnad: alla hyreskontrakt här är på minst 3 år, vilket bara betyder att övertalningsskills är guld värt.