ruedelamode

• Kommit till Perth. Känt typ såhär:

 

• Bott på värsta super-lant-hostelet
• Förstått att många jobbar farm där eftersom det bl.a. fanns flera hundra liter jordgubbar i kylrummet (och nallat ett par till frukost)
• Tyckt att Perth är lite deppigt, dött, har lite för många väderkvarnar, tomma gator, konstiga människor och omoderna butiker, caféer, promenadstråk. You name it. 30 år efter resten av västvärlden...
• Tagit risken att satsa på Sydney istället.
• Bott på hostel (igen! Såklart!)
• Ätit sausage rolls, scones och annat som är poppis här i aus
• Ätit otroligt mycket cup-cakes i en period från Idas jobb "Cupcakes on Pitt"

 

• Fått jobb på starbucks
• Haft lyxen att ha kollegor från mexico, brazilien, nya zeeland, kanada, tyskland, tjeckien, frankrike australien osv.

Underbara härliga kollegor och chef!

 Det är en liten bit att pendla mellan Bondi och stan ändå

• Lärt mig australienska versionerna på kaffe (tro mig de är inte samma....)
• Lärt mig hantera australienare (nej det är inte lätt att förstå vad alla säger vid kassan) samt deras oändligt antal (konstiga) namn och slang
• Blivit tjenis med stammisar. Snackat vad som hände på nyår, huruvida man kan fucka med australienarnas standard-fras ”Hey how you're going”, pratat nomad-planer och resedrömmar osv.
• Bott högt upp i skyskrapa mitt i world square
• Använt i husets privata, lyxiga pool + gym, bastu, bemannade reception
• Blivit utelåst och kilat genom folkmassorna i stan i badkläder och blöt handduk för att hämta nycket..
• Haft flatmates
• Stökat runt på stan på Halloween (heeelt galet i butikerna!)

 

• Träffat flatmates och bekanta på stan på nyår, utanför Idas jobb osv. Man inser att världen inte är så stor även om det bor 4 miljoner i Sydney
• Fått sjuka presenter av flatmate. Tex iphone 5 och en tv-skätm, samt suggestion att vi kan ta en av hans tvättmaskiner och torktumlare till vårt nya place
• Insett att vår andra flatmates rum egentligen var en balkong där man tejpat för svarta sopsäckar för partier som inte var skyddade av vägg. Samt att den tredje flatmatens rum i princip var ett förråd mitt i huvudrummet.
• Stört oss på och insett att alla inte håller samma hygien-standard som vi svenskar, faaaaar away.
• Varit på svenskar i Sydney-häng med massa random swedes på en beer garden

The Beresford Hotel

• Insett att många australienare är lika amerikaner i kostväg. Det är väldigt mkt läsk, smågodis, snabbmat, energidryck osv. Halvfabrikat. Massa socker i kafffen. Och en hel del med farlig bukfetma, tex vår ena flatmate.

Mycket bagels, mycket rödbetor...

• Betalat hyra, avslutat kontrakt osv i ett hörn på gatan med person som ser sig flyktigt omkring hela tiden osv. Gränsen mellan vad som är svart och vad som är vitt när det kommer till både boende och jobb här, är inte lika klar som i Sverige.
• Varit på american style red cups home party i Sydney-förort i väldigt amerikanskt hus

"Mitchel!!!"......

• Blivit set up där med samma kille kanske 5-6 ggr under en kväll, och skrattat tillsammans åt det..
• Glömt mobilen i badrummet där, och inte sett den sen dess.
• Druckig massa goon och rödvin (är liksom det man dricker här om inte australiensk öl typ VB)

På Beach Road i Bondi

• Flirtat massa
• Träffat/sett massa killar som är sjukligt lika folk vi känner (alltså så många Oscars, Remcos och Jimmys...)
• Varit i kontors-skyskrapa (visserligen på sort of jobbutbildning men ändå, man måste ju ha vart uppe i en av de där jättarna nån gång..)

Stor stad....

• Firat jul på Ikea, i svenska kyrkan, hemma och på jobbet (starbucks red cups events, erbjudanden, julmusik,..)

Försök till att få lite julkänsla i värmen

Nästan lite norge-känsla till vänster. IKEA pepparkakor.

 Försök till julkort i köket med selfie-stick

 Krångel med att försöka hitta ny room mate när Emma skulle lämna för Melbourne...

• Firat nyår i Darling Harbour med sjuka fyverkerier och massaaa folk. Tydligen kommer över en miljon in till Sydney stan under nyårsafton-dagen. Topp bästa/coolaste platserna i världen att fira nyår är tydligen Sydney bland högst rankad! Det märks på fireworks-showen osv.

Mot Darling Harbour!

 

• Solat och badat på Bondi Beach

Ett av alla strandhäng

• Flyttat till studio i Bondi Beach

Bilder till visning. AAAaaaldrig så städat annars

• Hört om en shark attack i Bondi när vi var där (ingen skada dock) och inte blivit rädd att bada
• Varit på nya stränder som Coogee, Watson's Bay och Maroubra
• Åkt taxi-rutt för 5 dollar
• Åkt från en klubb till en annan, tvärs över stan, runt massa, tappat kollen och kommit ut precis där vi bor. Dvs insett; sydney är inte SÅ stort.
• Haft två olika inneboende i vår bondi Studio. Mysigt och fixigt!

Fina room mates

• Betala hyra + få lön veckovis
• Haft skrattsalva i 15/20 min med Sam på jobbet, totalt skämt ut oss framför kunder när varje försök att vara seriös (och krav på!) brister och skratt-tårarna strömmar
• Hängt med jobbkollegor på salsa-bar, druckit mojhitos och dansat inpå småtimmarna
• Experimenterat lite med stil

• Handlat lägenhetsgrejer på IKEA, haft jul/chokladkalender, glittriga champagneglas osv
• Haft bullerhosta i 3 månader
• Haft otroligt stora/svullade/allergisk-reaktions-myggbett
• Skypeat..... kanske lite för lite
• Sprungit coastal-walken från Bondi till Bronte (lika mäktigt varje gång)
• Träffat massa nya vänner. Insett att det inte är så svårt att ragga upp nån på facebook-gruppen eller tex på visning av vår lägenhet.
• Blivit utfrågad på dejt av arbetskollega om och om igen (stelt som bövelen)
• Käkat fish & chips på stranden vid solnedgången i Bondi
• Fått höra massa fina ord från regulars på jobbet (ok så jag har inte fått några presenter, men VI har..)

 

På, och utanför jobbet. Härligt att kunna sitta på kajen under rast.

• Utsått extremt blandat schizofren-väder. Spöregn, hetta, hagel, strålande sol...

 

 

 

• Åkt Luna Parks version av frittfall, i tron om att det var lilla frittfall. Och såklart haft en otroligt härlig dag med Renata och Sam från jobbet!!

 

 

 

Clown squad. Och Sam som har clown-fobi. Men det gick bra. Tjejen i rosa viskade bakifrån "Now you can't see me..."

• Blivit jäkligt solbränd

Lite överdrivning på instagram... men ändå.

• Gått/åkt på upptäcktsfärd på egen hand, och tillsammans, i/runt stan. Surry Hills, Paddington, Tempe/Newtown, Maroubra, Coogee Beach osv.

Paddington

Watson's bay

• Sprungit massa gånger i otroliga Botanic gardens
• Varit med om otrolig hetta/torka så att vindarna bokstavligt talat känns som om de kommer från en hårtork rakt i ansiktet.
• Sovit över i ett riktigt jäkla australienskt hem med öppbara väggar, surfbrädor och gitarrer som står lutade mot väggarna...

...efter en mycket festande

Och jag har gett mig själv diagnosen "tids-dyslexi" för att jag inte kan hålla rätta tider. För tidigt, för sent, och tror jag att jag började kl 4 när det i själva verket var kl 2. 

• Blivit uppraggad på bussen på väg till jobbet (precis sånt som man tänker händer här men inte i sverige!) och blivit uppmanad ”Möt mig på den här restaurangen kl 3 pm” ”Kom till det här hotellet när du slutat jobbet” osv.
• Varit på en australiens kyrkomässa i Hillsong med väldigt mycket ”Jesus LOOOVES you” och faktiskt otrolig konsert/livemusik
• Hittat nytt favorithäng/bar/rooftop under Sydney Harbour Bridge, ett gammaldags hotell.

• Gått på Salsakväll på flashiga Argyle

 

• Snubblat in i bussen (dvs på tröskeln i dörren, precis framför busschauffören och PÅ tjejen framför). Japp, ibland är det så kvalmigt varmt att man blir slapp i benen.
• Ätit jäkla massa för god gelato (enda glassen som finns här nästan – gudomlig!)
• Anammat ”Hey how are you.” frasen
• Alldeles, alldeles för många gånger inte fattat vad kund/kollega/australiensk kompis sagt efter att sagt ”what?” fyra gånger, och lämnat det STELT.
• Blivit otroligt lättad/glad/lycklig över att bonda med andra nationaliteter över att vi delar samma problem och känna att ”det här samtalet är såå enkelt och avslappnat”. Vi är båda tålmodiga, och lika dåliga på engelska.
• Sprungit till jobbet när varit sen och förbannat hur JÄKLA många övergångsställen överallt.
• Festat ute på dräggigaste backpacker-klubben i stan och tyckt det var helt okej
• Hängt vidare med nya gäng människor man träffat ute, själv.
• Mindfuckat Ida till att alla killar introducerar sig som gammalt ragg Oliver till henne (äntligen mind fuck comeback.)
• Varit så pass stressad över för mycket tryck på jobbet att direkt känt migrän (usch alltså, aldrig pressat mig så långt förut).
• Vaknat på morgonen, gått ut i köket och trott det var riskorn över hela golvet. Tills jag märkte att de rörde på sig.

Inte kul alltså..

• Hittat kackerlacka i badrummet, garderoben mm. (inte relaterat till ovan dock..) Welcome to Oz!
• Varit på en all asian födelsedagsfest med tema på lokal i stan
• Pratat med random personer på bussen, gatan, tåget osv som verkligen varit otroligt trevlig och slutat med att man skakar hand och ”nice talking to you”.
• Firat Straya day! (Australia day) och lärt mig lite australiensk historia. Australia day är tydligen väldigt kontroversiellt inte minst för Auberginerna som blivit plundrade, våldtagna och misshandlade när brittiska ”convicts” tog över marken och gjorde det till ”Australia” den 26 januari.

 

• Haft ångest och panik över vad våra framtidsplaner ska vara. Antagligen blir det krokodil-häng i Darwin, med hopp om en rejäl roadtrip Darwin - Perth. 

Så vi får väl se hur vi tar oss an det här. Tjohoo!

Det är sent. Jag vet inte om det är sent enligt klockan, jag vet faktiskt inte alls vilken tid det är, men det känns sent. Verkligheten är långt gången, tröttheten är total. Det har gått dagar sedan beskedet om försvinnandet. Tårarna har torkat, vardagen har sedan länge stannat av.

Jag ser hennes ansikte framför mig. Det var så länge sen.... Det breda leendet med gluggen längst fram, såret på hakan som aldrig vill ge sig och de glittrande blå ögonen. Jag hör det kluckande barnskrattet när hon kastar badringen i luften och den slår i taket. Huhihihuh... Hon skrattar igen och kastar sig i sängen. Kroppen är så liten att den försvinner bland täckena. Luggen faller i ögonen på henne när hon ställer sig upp. Hon börjar dansa. Åh så jag saknar att se henne dansa. Det hugger i hjärtat. Så ont det gör. Hon är bara ett barn.

Människors prat om en vit skåpbil som setts utanför skolor i Täby har stannat av. Allmänheten har gått vidare. Reportrarnas rubriker har blivit färre. Kontakten med polisen tunnas ut för varje timme som går. Så långa de är, timmarna. En sägning jag hört någonstans har aldrig känts mer påtaglig än nu. Det är nästan ironiskt att jag ens kommer ihåg den.

”Om ett barn inte hittats inom 48h efter att det rapporterats försvunnet, är chansen att det är vid liv minimal”.

Det låter så hårt... Det kan ju inte stämma. Även om min tidsuppfattning är vag, så vet jag att hon varit försvunnen betydligt längre än så. Kanske mer än dubbelt så länge... Jag är så rädd. Jag vågar inte tänka på var hon kan vara nånstans. En källare? Vågar inte tänka på vem hon är med. En psykiskt sjuk man? Jag ser bara mörker. Tänker på Madeleine McCaine, Helen-mordet, Fritzl's källare... Det är helt förfärligt. Mitt samvete plågar mig över att det var mitt ansvar. Nej. Jag hade inget konkret ansvar, men jag kunde väl säkert ha stoppat det? På nåt sätt... Jag har konstant panik över att jag gör för lite. Barnet i källaren kan fortfarande vara vid liv, hon kanske ligger krossad och lemlästad som en blöt fläck i ett hörn – men andandes. Och de säger att ingenting kan göras.

Några poliser är ute och patrullerar, men hoppet är sedan långt förlorat. De kommer inte hitta henne. Det är bara jag som hoppas. Det handlar om ett barn. Mitt barn. Min bebis. Det finns inte tillräckligt med tårar i världen för att beskriva den sorg som är att förlora ett barn. En individ som är så liten att det behöver tas om hand om. Som behöver kärlek. Som aldrig fick chansen att rädda sig själv. Min syster finns inte mer, trots att det inom mig finns ett litet hopp om liv. Men jag är så splittrad, krossad, att jag ingenting kan göra. Det är för sent.

Sen vaknar jag. Ruskas om när jag hör trafiken från gatan utanför och inser att det är en dröm. Jävlar vad fruktansvärd den var. Och den klamrar sig fast vid mig som en blodigel och suger energi i veckor efter. Få drömmar är så intensiva. Men jag var helt förkrossad i flera dagar, och kände en direkt nöd att höra av mig och höra Ebbas röst. Så viktig hon är för mig. Det är helt sjukt. Men hon är inget barn längre. Och hon är inte försvunnen. Men hon är på andra sidan jorden och jag vet att hon känner sig övergiven av mig. Tyvärr. På ett sätt kan jag tycka det är synd att förkasta att drömmar inte skulle ha betydelse. Jag tror inte på symboler som tänder, bebisar eller stup, men vissa drömmar är så otroligt uppenbart vad det är man egentligen grubblar på och känner. Jag har skuldkänslor, så är det. Och ibland kan det vara en dröm som får en att inse det.